Den franske sociologen Frederic Lebaron har skrivit en bok som heter La Croyance Economique - Ekonomi som trosbekännelse. I den undrar han bl.a. om det ekonomiska språket har ersatt det religiösa för oss moderna människor. En välfunnen undran när man tänker på hur vi kommunicerar med varandra och oftast försöker bräda varandra genom att berätta om hur (ekonomiskt) klokt vi handlat. En sammanfattande beskrivning av Lebarons bok finns här (sid 17-18).

Det är en undran som också får näring när man ser hur ordet lönsamhet används. Ofta mera som besvärjelse än med ett verkligt innehåll. Den som först säger lönsam har vunnit. Eller man säger lönsam för att övertyga de andra man talar med att man verkligen är “troende” och inte någon kättare som sätter andra värden än pengar främst. Energieffektiviseringsutredningen målade ut en motsättning mellan dem som “ville spara mer än vad EU kräver” och dem som krävde att allt sparande skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt (sid 66). Underförstått att de förra var lite tokiga om än välmenande.

Men anta nu att det är samhällsekonomiskt lönsamt att spara mer än vad EU kräver (och det finns goda skäl att anta att potentialen är högre än kraven)? Då faller den påstådda motsättningen. Sålunda förefaller utredningens bruk av det ekonomiska språket mera vara religiöst betingat.

I gårdagens inlägg nämndes en artikel i SABOs tidning där man bl.a. hävdar att McKinseys siffror inte är att lita på. Det kan man hävda med viss rätt bl.a. därför att deras underlag inte redovisats. I en annan artikel i samma tidning för man fram en egen siffra för fasadrenoveringar. Den kommer emellertid från en annan konsultfirma som inte heller redovisar sina beräkningsgrunder. Påståendet att McKinseys siffror var genomsnittsvärden för Europa som helhet och inte tillämpliga för Sverige är däremot fel, se sidan 44!

Ett av de mest missbrukade orden i energisammanhang är ordet “lönsamhet”. Nu senast hävdar den förre enhetschefen på SABO, med ansvar för energifrågor, och numera chefen på Svensk Fjärrvärme, att det är Olönsamt att byta ut fönster och isolera fasader. Hon gör det mot bakgrund av ett perspektiv till 2020 och 2050 d.v.s. 10 respektive 40 år framåt. Och hon hävdar att ..det finns ingen strategi för hur det ska gå till..

Första frågan om lönsamhet borde vara: “Lönsamt under vilka förutsättningar?”. Som fristående åtgärd eller i samband med andra. Fönsterbyte i ett nyligen renoverat hus är inte “lönsamt” under det att det i ett hus där man behöver renovera fönstren kan vara extremt lönsamt. Samma sak gäller alla åtgärder. Kostnaderna bestäms av i hur hög grad av tillfället. Vinsten bestäms inte bara av de driftkostnader man kan spara utan också vilka andra fördelar man kan uppnå, t.ex. minskat drag, ändrade installationer och ökade möjligheter till styrning, komfort, mm mm.

Andra frågan gäller vad som kommer att hända under de närmaste 40 åren. Vill hon göra gällande att det under denna tid aldrig kommer att finnas ett tillfälle som kan utnyttjas för effektivisering? Verkligen? Den strategi som behövs är att ta alla tillfällen som bjuds under byggnadens tid och att förbereda kommande möjligheter så att de blir så lönsamma som möjligt (se bild nedan). Den strategin beskrivs i Mera Ordna Verkstad som getts ut av Energirådgivarna och EnergiEffektiviseringsFöretagen

Och med tanke på att många åtgärder (både de nämnda och andra) har andra plusvärden än att bara spara energi leds man lätt in på tanken om hur lönsamt annat som man gör i livet är? Bygga om köket, fira födelsedagar, gå på teatern....?

Den strategiska energiplanen för Europa (SET) har resulterat i fyra projekt som fick klartecken häromdagen. De gäller vind- och solenergi, elnät och koldioxidinfångning (CCS). Ytterligare två kommer senare i år nämligen bioenergi och fjärde generationens kärnkraft.

Effektiviseringsdelen av programmet kan, sägs det, inte startas före 2011, därför att det är för komplicerat! Sträck på er alla som jobbar med effektivisering! Vi sysslar med “real rocket science”.

Johnson Controls har låtit göra en världsomfattande studie över vilka krafter som driver på effektiviseringen inom byggnadssektorn. Och slutsatsen tycks vara att samhällets drivkrafter (Fogden) tycks vara starkare än viljan att dra till sig kunder eller skapa en grön profil (Marknaden).

Det finns intressanta skillnader mellan olika delar av världen (se bild nedan), men överallt hamnar hyresgästen sist!

...eller snarare våra krav (som konsumenter) av mat och energi. Det framgår av en omfattande rapport från UNEP och som inte är särskilt sensationell annat i det att den vägt samman en stor mängd faktorer ifråga om resursanvändning och trender från hela världen. Det gör bevismaterialet mera övertygande i sin massivitet än som nyhet.

Det som är mera uppmuntrande är tolkningen som EUs miljökommissionär gör (se nedan). Inte det heller en nyhet som fakta sett, men det är sällan det sägs så tydligt på den nivån. Men delas hans syn av kollegorna i kommissionen? Och kan de få med rådet i aktiva handlingar?

This report drives home the message that there is no time like the present for a switch to a resource-efficient economy,” said Janez Potocnik, European Commissioner for the Environment. “It will be a titanic task, but one that is essential for our future prosperity and quality of life. In Europe, it will require effective dialogue with our Member States, where many of the most important decisions have to be made, especially in areas such as tax reform. And we will never succeed without the business community on board, where, despite a number of excellent examples of leadership, there are still too many who have yet to understand the urgency of the need for change.

1000 km på en laddning med elbil. En fördubbling! De kanske inte är så annorlunda i alla fall?

EUs energiministrar har diskuterat hur man skall formulera effektiviseringsmålen i framtiden. Inte överraskande vill de själva ha stort inflytande över hur de skall formuleras. Och så länge kontroversen gäller om man skall räkna använd energi eller primärenergi går det nog att lösa.

Men se upp att de inte använder det indisk-Kinesiska tricket med att formulera intensitetsmål! Så som Sverige gjort!

Teknikfronten för solenergi ligger i Europa och USA, bl.a. tack vare de sk. inmatningstarifferna (feed-in tariffs). Men detta försprång är på väg att ätas upp av de snabbväxande ekonomierna i Asien. 

Det finns en ny publikation med en massa nyttiga siffror om energi och Transport i Europa. Den kan laddas ned i pdf. Det är drygt 200 sidor tabeller och den kan också beställas i pappersformat.

IEA har ett motsvarande, men inte lika digert verk, att ladda ned. 

“Merchants of doubt” heter en ny bok som bl.a handlar klimatskepticismen. Kanske kan titeln översättas som i rubriken. Boken är skriven av Naomi Oreskes och Erik M. Conway och har undertiteln “How a handful of scientists obscured the truth on issues from tobacco smoke to global warming”. Den antyder alltså att de s.k. skeptikerna inte har rent uppsåt eller inte har tillräcklig kunskap.

Författarna gör en exposé över hur frågan behandlats, särskilt i USA, sedan den kom på den politiska agendan sedan 1970-talet. Redan tidigt uppstod en skillnad, inte främst ifråga om uppvärmningen eller ens dess orsaker, utan om hur man skulle förhålla sig till den. Skulle man ta itu med orsakerna (koldioxidutsläppen) eller med verkan och bara anpassa sig till ändrade förhållanden? Detta är riktigt intressant läsning där det visas att några tongivande ekonomer fick framgång genom att hävda den senare ståndpunkten. De hävdade nämligen att tekniken till sist skulle lösa de problem som fanns. En ståndpunkt som naturligtvis också är politiskt bekväm.

Man kan undra hur den s.k. skepticismen fått sådant grepp och Naomi Oreskes ger en intressant bild i sin videoföreläsning (se länk ovan och se utdrag nedan). 

"Imagine a gigantic, colossal banquet. Hundreds of millions of people come to eat. They eat and drink to their hearts’ content, eating food that is better and more abundant than at the finest tables in ancient Athens, or Rome or even in the palaces of midieval Europe. Then one day a man arrives wearing a white dinner jacket.”

It is, Oreskes explains, the waiter—and he is holding the bill. She continues:

“Not surprisingly the diners are in shock. Some begin to deny that this is their bill. Others deny that there even is a bill. Still others deny that they partook of the meal. One diner suggests the man is not really a waiter, but is only trying to get attention for himself or to raise money for his own projects. Finally the group concludes that if they simply ignore the waiter, he will go away.

This is where we stand today on the question of global warming. For the past 150 years, industrial civilization has been dining on the energy stored in fossil fuels and the bill has now come due. Yet we have sat around the dinner table denying that it is our bill, and doubting the credibility of the man who delivered it.

The great economist John Maynard Keynes famously summarized all of economic theory in a single phrase: “there is no such thing as a free lunch.” And he was right. We have experienced prosperity unmatched in human history. We have feasted to our hearts’ content. But the lunch was not free.

So it is not surprising that many of us are in denial. After all we didn’t know that it was a banquet—and we didn’t know that there would be a bill. But now we do know. The bill includes acid rain, and the ozone hole and the damaged produced by DDT. These are the environmental costs of living the way citizens of wealthy developed nations have lived since the industrial revolution. Now we either have to pay the price, change the way we do business, or both.

No wonder the merchants of doubt have been successful. They’ve permitted us to think we could ignore the waiter, while we haggled about the bill. The failure of the United States to act on global warming as well as the long delays between when the science was settled and when we acted on tobacco, acid rain and the ozone hole are prima facie empirical evidence that doubt-mongering works."

...när han passerade 39e våningen: “Hittills har det gått bra”. Man undrar om det är så de tänker när de i kommissionen aviserar sin avsikt att inte skärpa kraven på utsläpp av växthusgaser.

Bakgrundsdokumentet ger mera detaljer där man kan ana stridigheterna inom kommissionen, men direkt absurt blir det när man ser att “innovativa” företag skall få en extra gratistilldelning av utsläppsrätter! Det ger en helt ny innebörd åt ordet innovativ. Eller är det så att vissa branscher i vissa länder kommer att per definition anses vara innovativa?

Framtidens hemprodukter (appliances) kan vara ZEAps, d.v.s. sådana som inte använder köpt energi annat än undantagsvis, eller Zero-Energy Appliances! Den visionen lanserades under en konferens som eceee ordnade nyligen och där man diskuterade hur vi skall få bukt med det faktum att våra apparater blir effektivare men också fler och större.

Sådana apparater finns redan men oftast i begränsad skala eller som reklamprodukter. Många av oss har väl klockor med solceller elelr som dras upp av våra kroppsrörelser. Men solcellsladdare finns ju numera också för mobiltelefoner och datorer. Skriv upp ZEAp på önskelistan till hjul!

EEF har utsett Interactive Institute till årets framtidsföretag. Det är uppenbart att om vi skall får effektivisering på plats i våra hem och på våra arbetsplatser så måste den också bli attraktiv (och inte bara klok). Interactive Institute har många spännande saker på gång, se t.ex. deras puzzle switch - enkel och genial.

I spåren av glödlampsförbudet börjar vi nu hitta lite bättre information om alternativen också hos EU. Det var på tiden!

Lite kryptisk är den fortfarande och fordrar ett rätt stort tekniskt intresse för att kunna användas. Alla visste vad en 60-wattare var! Men söker man sig fram till den sida som talar om produktinformation så ger den svar på de flesta frågorna. Undrar bara om personalen i butiken känner till svaren?

EU-parlamentet har beslutat om en reform så att fler produkter kommer att förses med energimärkning (EU-label) i framtiden och så att man för vitvaror skall ange energiklass även annonseringen.
Antalet klasser skall förbli sju och den högsta skall kallas A+++.

I framtiden skall även produkter för industriell användning och sådana som påverkar energianvändningen i väsentlig grad (t.ex. fönster) kunna ges märkning.