Friday, October 31, 2014

Ett bra klimat för pensionen

Kvällstidningarna har nu några veckor plågat oss med braskande rubriker om hur vi skall välja smart för våra pensioner. Fjärde AP-fonden gör just ett smart val. De väljer bort att satsa på företag som skadar klimatet och föredrar sådana vars verksamhet är gynnsam för framtiden.

Och de motiverar med att de gamla slenterianmässiga placeringarna i företag med klimatskadliga produkter och verksamhet är riskabla. De har noterat den risk för koldioxidbubbla som bland andra Nicholas Stern visat på.

Blir nästa steg de gröna obligationer som Svante Axelssson dragit en lans för? Skall vi damma av den gamla devisen “Gärna medalj men först rejäl pension” och lägga till “...och trygg miljö”?

image

Thursday, October 30, 2014

Baksmälla?

Baksmällans viktigaste kännetecken är ruelse och ånger (vilket de flesta av oss vet?)! Är det månne baksmällan som gör att Europas miljöministrar veckan efter beslutet om målsättningar för 2030 tuffar till sig när det gäller 2020 och gör ett upprop för en grönare strategi?

Gian Luca Galletti, Italy’s environment minister, said: “[The agreement] paves the way for Europe to take a leading role on climate challenges. Our goal is a fair and ambitious global agreement, which would make all countries of the world responsible for a crucial issue for the future of the planet, setting out a model of socially and environmentally sustainable development

Visst! Om ni vill se det så. Vi skall inte hindra er - tvärtom! Se bara upp med hur vissa tolkar ordet “fair”.

Wednesday, October 29, 2014

Varför solceller?

I Washington Post undrar man varför (och vilket slags) människor skaffar solcellsanläggningar? Är det därför att de är rika, klimatmedvetna, har liberal (enligt amerikanskt synsätt) politisk åskådning? Nej - det är därför att grannarna har det!

The installation of one additional solar photovoltaic rooftop project within the past six months in a given area increased the average number of installations within a half mile radius by .44, or almost one half.

Så för oss som jobbar med effektvisering är frågan helt enkelt - Hur tusan skall vi få den att synas? Är det dags för “home parties”?

Tuesday, October 28, 2014

“All models are wrong, but some are useful”

Konjunkturiunstitutet envisas med att bara se på klimatfrågan med det ena ögat. Sätt bara ett utsläppsmål och hoppas sedan att “marknaden” löser allt till det bästa.

Man kommer osökt att tänka på den Brittiske matematikern George E. P. Box som sade att alla modeller är fel men några av dem är användbara. KI har i det här fallet valt en av de modeller som inte är användbar.

Lyckligtvis får de mothugg av andra forskare som ser att komplexiteten i samhället och i själva kärnfrågan fordrar ett mera utvecklat synsätt. De skriver:

Det är inte möjligt att analysera klimatfrågan utifrån förenklade ekonomiska modeller på det sätt som Konjunkturinstitutet gör och som inte tar hänsyn till samhällets komplexitet. För att lyckas med målet att nå nettonollutsläpp av växthusgaser krävs en mer realistisk bild, baserad på kunskap från flera discipliner, av hur samhällsutveckling och samhällsstyrning går till.

Efter förra veckans duckande i EU kan man dels hoppas på att våra politiker slutar lyssna på KI och dels tar sig samman för att finna nya scener att agera på för att driva klimatfrågan vidare, till exempel i Norden. Det borde man göra av strikt egoistiska skäl! Både effektvisering och förnybar energi kan ge dem som tar initaitivet konkurrensfördelar i industriutvecklingen. Men det kommer nog att ta tid innan KI upptäckt detta LOL

Monday, October 27, 2014

Split vision i klimatpolitiken.

I fotboll handlar det om att både ha koll på det som ligger nära (bollen) och det som kommer att hända på planen (med- och motspelares position och rörelser), det kallas “split vision”. Kolla Zlatan om ni undrar!

Dagens Industri har slagit upp en artikel av Eija-Riita Korhola med titeln ”Kyotoavtalet har inte minskat utsläppen” och som utgår från en avhandling på vilken hon skall disputera om några veckor. Hon menar att Europas industriproduktion bara har flyttat till länder med högre intensitet i utsläppen (kol per BNP) och att de därmed ökat i stället för att minska. Det kallas ibland för kol-läckage. Det kan bli intressant att se hur hon lyckas   isolera just Kyotoavtalets påverkan från alla andra händelser som vi haft i världsekonomin. Men man kan säga att hon håller blicken fäst på det som är nära - bollen.

Några som kollar vad som händer på planen är European Climate Foundation som i en rapport gjord av Ernst and Young tittat på möjligheterna för den industri som just avser att minska intensiteten i Europa, refererat av Miljöaktuellt. Rapporten varnar för ett annat läckage, nämligen att andra delar av världen utvecklar den teknik som vi behöver för att bekämpa utsläppen här!

Is Europe making the necessary investments to develop the industry? Or could there be potential “investment leakage”, whereby the EU would be failing to mobilize the necessary investments for developing its low-carbon industries, while other economic regions would be making such investments?

En som inte tror på Korholas läckage men oroas av investeringsläckaget är förre tyske miljöministern Trittin som varnar för att vi förlorar jobb i Europa.

Låt oss anta att det ligger något i vad Korhola säger. Åtminstone på kort sikt. Vad skall vi då göra? Hon antyder att det är bara dumt att gå före andra länder. Men vi vet ju att de andra regioner som idag har högre utsläpp också utvecklar den modernare tekniken. Då kanske de både snor produktionen på kort sikt och på lång sikt eftersom vi stannat upp och står och glor på bollen.

Split vision också i klimatpolitiken - tack!

 

Friday, October 24, 2014

Klimatet förhandlar inte

Därför är det en plågsam upplevelse att se den svenska EU-nämndens diskussioner om EUs klimatmål där man tycks ha kommit fram till att 50-40-30 är för tufft men att man kan acceptera 40(+10)-27-(kanske)30. Allt detta för att undvika att landa på 40-27-30 som den avgående kommissionen rekommenderar och där den nya antas föredrar 40-27-(minst) 30.

Nej vi skall inte gå in på vad de olika siffrorna står för. Bara konstatera att:
1. Alla är överens om att kraftfulla åtgärder behövs för att klara klimatet - Bara inte nu utan senare
2. Påståenden som gjordes i nämnden om att höga mål är för kostsamma är (låt oss vara snälla) dåligt underbyggda.
3. Höga mål för effektvisering och förnybar energi är tvärtom bra för ekonomin. Det är lönsamt och skapar nya jobb. Nej - det är ingen partsinlaga från miljörörelsen utan det är fakta som tillhandahållits av OECD/IEA i flera av deras publikationer. (Se t.ex. WEO 2012, “Capturing the Multiple Benefits of Energy Efficiency”, “Energy Efficiency Market report” (http://www.iea.org)

Därför borde inte klimatmålens sifferexercis vara partipolitik. Klimatet förhandlar inte! Det som nu inträffar är bara att politikerna säljer ut både klimatet och vår industriella utveckling.

Thursday, October 23, 2014

Vision eller honnör?

Den tilltänkte kommissionären, Maroš Šefčovič, med ansvar för den europeiska “Energiunionen” klarade sitt förhör i parlamentet och hävdade att han har en vision för vad denna union skall vara. Riktigt vari denna vision består är oklart eftersom det som återges mest ser ut som en samling av våra vanligatse honnörsord på området:

....ensure energy supply security and solidarity among the member states, integrate national energy markets, reduce European energy demand, decarbonise the energy mix and increase investments in to research and innovations.

Det kan ju inte uteslutas att han får ihop något med mera substans när han får hålla på ett tag. Förhöret visar annars att en stor del av hans udd är riktad mot beroendet av rysk gas men att han inser att förnybar energi och effektvisering spelar en roll. Eljest lär han också ha dragit en lans för CCS, det vill säga konsten att gömma koldioxid i marken.

Han kanske annars kan få lite inspiration av en liten skrift från Ecofys och som handlar just om hur man kan öka oberoendet (se bild nedan) och minska koldioxidutsläppen men där CCS inte nämns med ett ord.

image

Wednesday, October 22, 2014

Effektvisering i legobyggsats

Den nya regeringens satsningar på energieffektvisering kommer trillande som legobitar.

En miljard till skolans arbetsmiljö vilket inkluderar effektivisering.

Tvåhundra miljoner, som så småningom skall niofaldigas, till miljonprogrammet. Vi får väl se om det trillar ner mera och om bitarna passar ihop till ett helt legobygge.

För det behövs en samlad vision om resultatet skall bli något annat än de vanliga välmenande lappverken. Europas organisation för allmännyttiga bostadsföretag (Housing Europe) har gjort ett utspel till stöd för en rejäl satsning på klimatområdet där byggnadernas energianvändning är en grundbult. Där heter det bland annat:

Urgent improvement of the building renovation supply chain and promotion of business models which are effective and affordable;

Vi får väl se om en sådan mera komplett syn på energiomställningen finns bakom de svenska legobitarna.

Tuesday, October 21, 2014

Elbranschen utvecklas

I staten New York har man tagit ett initiativ till en total översyn över hur elbranschen skall fungera för effektivare användning och mera förnybar energi. Det kallas Reforming the Energy Vision (REV) och är ett initiativ för att:

...reform New York State’s energy industry and regulatory practices. This initiative will lead to regulatory changes that promote more efficient use of energy, deeper penetration of renewable energy resources such as wind and solar, wider deployment of “distributed” energy resources, such as micro grids, on-site power supplies, and storage. It will also promote greater use of advanced energy management products to enhance demand elasticity and efficiencies. These changes, in turn, will empower customers by allowing them more choice in how they mange and consume electric energy.

Några tidiga skisser tyder på att man fokuserar på vad energin skall åstadkomma (service/tjänst/nytta) och släpper perspektivet kilowattimmar.

Skall bli kul att se hur det utvecklas. Som det heter i sången om New York (staden) “if you can make it there you can make it anywhere”

Monday, October 20, 2014

Inte längre sämst i klassen

Inför veckans möte i Europeiska rådet som kommer att bland annat handla om klimatfrågor kan vi konstatera att Sverige inte längre är sämst i klassen. Nu kommer det nog inte att vara till stor nytta eftersom det finns gott om andra bakåtsträvare så målsättningarna i Europa som helhet kommer att bli mycket modesta.

Junckers tillträdande kommission visade god vilja inledningsvis genom att chefen själv önskade att effektviseringsmålet skulle vara “minst 30% och bindande”, men sedan har ju en hel del hänt med de tillträdande kommissionärerna. Slovenerna krånglade till det genom att nominera en person som föll igenom och istället för att ersätta henne med sin superstar som tidigare varit miljölkommissionär kom man upp med ett nytt oskrivet blad och istället gick budet över till Maros sefcovic från Slovakien att vara vice ordförande och ansvarig för “Energy Union”.

Han kanske är en trevlig prick men har också ett grundmurat rykte som vindflöjel vilket i Slovakiska sammanhang bland annat innebär kärnkraftentusiast. Så vi får antingen hoppas att han forsätter att följa vinden (chefen) eller att Timmermans som är förste reserv efter Juncker och numera också ansvarig för uthållighetsfrågor är den som bestämmer.

Friday, October 17, 2014

Släpper förlamningen nu?

50-40-30 lyder den nya regeringens formel för utsläppsminskningar. förnybar energi och effektivisering respektive. Allt räknat i % till 2030. Bättre än den förra regeringens fullständiga förlamning i alla fall.

Sedan kan vi alltid önska både mer och snabbare, men rörelse är bättre än stillastående. Nu har vi någonstans att börja.

Thursday, October 16, 2014

Stöd eller investering?

Renewable energy is the first recipient of state aid lyder en rubrik i Euractiv där man återger innehållet i en rapport från Ecofys gjord för EU-kommissionen. Det här låter ju allvarligt! Då kanske det är rätt att ge statsstöd åt Brittisk kärnkraft också? Eller?

The report finds that the largest amounts of current public support in 2012 went to renewables, in particular to solar (€14.7bn) and onshore wind (€10.1bn), followed by biomass (€8.3bn) and hydropower (€5.2bn). Among conventional power generation technologies, coal received the largest amount in current subsidies in 2012, with €10.1bn, followed by nuclear (€7 bn) and natural gas (about € 5.2 bn).

Rapportens har emellertid en allvarlig brist i att den inte skiljer på stöd som är befogat och “slentrianstöd”, och alldeles särskilt inte på stöd och investering trots att den gör åtskillnad på tre olika historiska grunder för stöd i energisammanhang. Nu kallas rapporten också för interimistisk så det går säkert att få ordning på det hela.

Ett stöd till gryende teknik att utnyttja förnybar energi kan vara högst befogat och legitimt när denna teknik, till följd av stödet, kan utvecklas och bli konkurrenskraftig i framtiden. Då är det en investering eftersom den ger avkastning när den mognat, en process som beskrivs relativt utförligt här också vad avser dess konsekvens för olika energislag under rubriken “Getting the right mix”.

Stöd kan alltså motiveras både med hänsyn till teknikens kvalitet att minska koldioxidutsläpp och dess mognadsgrad (volym). Ecofys rapport skulle bli mycket bättre om man tog upp även dessa aspekter.

Sedan finns ytterligare ett resonemang i rapporten som är dunkelt. Man räknar in stöd till energianvändning vilket verkar vara stöd till att till exempel byta från ett system som ger mycket koldioxidutsläpp till ett annat som ger lägre. Även här kan det finnas godtagbara motiv av de slag som nämnts ovan

Se mera om hur olika slag av tillförsel kan komma att utvecklas kostnadsmässigt och med hänsyn till deras mognad baserat på IEAs rapport från 2008.

 

Wednesday, October 15, 2014

Sifferdimma om ny kärnkraft

Siffrorna står som spön i backen när det gäller Storbritanniens kärnkraftsbygge i Hinkley point. De som argumenterar för vill visa dess stora betydelse för landets energiförsörjning (sägs motsvara 7%). Men det man inte visar lika tydligt är vad det kommer att kosta. Eller är det bara så att vi alla har lite svårt att fatta vad några miljarder för några gigawatt egentligen betyder?

Financial Times hävdar i en artikel att anläggningen kommer att kosta 24,5 miljarder pund vilket redan är 50% mer än vad man redovisade när man hos EU ansökte om tillstånd för Brittiska staten att stödja bygget för ett år sedan.

De båda reaktorerna skall bli tillsammans 3,2 GW vilket gör att anläggningen kommer att kosta över 12000 USD/kW vilket är nära 3 gånger mer än vad IEA räknat med i en tidigare utgåva av ETP (Energy Technolgy Perspectives).

Det verkar klart att det blir dyrt - mycket dyrt - och att det kostar mer ju längre tiden går. För vem är det värt ett sådant pris?

Tuesday, October 14, 2014

Kan vi ha någon nytta av årets ekonomipristagare?

Kanske! Jean Tirole har skrivit en del om hur man reglerar bland annat elmarknaderna men också om klimatförhandlingar och uthållig utveckling. Och när hans skriver image känns det svårt att säga emot.  grin

Men skämt åsido så kan det finnas anledning att kolla några av hans arbeten som handlar om just elmarknader (https://ideas.repec.org/e/pti33.html) där flera av dem går att ladda ned gratis. Några av dem kan ha särskilt intresse för dem som funderar över laststyrning (demand response) och smarta nät där man ibland har helt överdrivna förväntningar på kundens vilja att vara “smart”. Det kanske räcker med att Nobelpristagarna är det.

Monday, October 13, 2014

Hurraropen som fastnar

Ryktet visade sig vara sant när EU-kommissionen beslutade att säga ja till kärnanläggningen Hinkley Point i Storbritannien. Visserligen har Österrike sagt att man är berett att överklaga hos EU-domstolen men det kommer att ta tid och utgången är oviss.

Det sägs att Britterna byggt upp sitt fall kring att kunna visa att stödet som garanterar att anläggningsägaren får ett garanterat elpris under lång tid inte strider mot reglerna för statsstöd även om det innebär att elkunderna får betala för mycket. Det påminner lite om de där filmerna som har som tema att skurken går fri trots att han är skyldig men att det inte går att bevisa i domstol.

Hela situationen är märklig och man anar att det precis som i det finska fallet med Pyhäjoki finns andra och strikt politiska skäl bakom det hela. För affärsmässigt är det i vart fall inte. Detta berörs också i Financial Times där man påminner om att de två andra reaktorerna av samma slag som byggs i Europa (Olkiluoto och Flammanville) båda dras med överkostnader och förseningar. De gör därför bedömningen:

The nuclear energy industry as a whole is a loser as things stand. With the prices of oil, coal and natural gas falling, nuclear has a limited future if this is the best price point the industry can offer. The deal carries the air of being the last hurrah of an old order within which energy deals were done on the assumption of ever-rising prices.

Hade bedömaren också tagit med effektivare energianvändning och förnybar energi så hade hans utsaga blivit ännu mera sann, att det är kärnindustrins sista hurrarop. Åtminstone till dess att någon annan lyckats krysta fram ett politiskt motiv för att ge statsstöd åt en gammaldags teknik. Det finns ju några svenska kandidater!?

 

Energimyndigheten anser att tre mål behövs

Rubriken är ett citat ur Energimyndighetens så kallade långsiktiga scenariorapport som blickar mot 2030. Man skriver:

Att hantera den komplexa verkligheten handlar om riskanalyser där en central del är att identifiera viktiga omvärldsfaktorer. Mål för förnybar energianvändning och energieffektivisering handlar mycket om att hantera dessa risker samlat….....Mål för energieffektivisering kan även det motiveras utifrån att det kan främja konkurrenskraft, minskat importberoende av fossila bränslen, värna människors hälsa samtidigt som miljökonsekvenserna minskar. 

Det är bra att de visar front mot KIs enögda syn på hur samhället fungerar enbart genom att visa priser på en marknad. Ett samhälle är mycket mera komplicerat än så.

Läs mer