Europas ledare tar nästan varje tillfälle som finns att deklarera sin bekännelse till behovet av att göra ekonomin “grönare”. Översynen av den s.k. Lissabonstrategin och dess uppdatering med siktet ställt på 2020 avslöjar att det inte är så mycket bevänt med talet. Remissrundan är avslutad och rapporteras i en första omgång, men läsning av det dokumentet ger inget nytt om man inte har ett mycket tränat öga för att tränga igenom de vanliga “liturgiska texterna” från länder och intressegrupperingar. Varken mycket väsen eller särskilt mycket ull.

Det finns mer av intresse att hämta ur en del av underlagsmaterialet. Ett antal professorer (däribland Bengt-Åke Lundvall) har gjort en sorts sammanfattning av läget där man bl.a. tar upp bristerna i vårt mått av välstånd t.ex. genom BNP där miljöförstöring kan se ut som ökad levnadsstandard. De tar också upp strategier för uthålliga innovationer;
* med inriktning på teknik för låga emissioner,
* med tätare samverkan mellan företag, forskning och utbildning
* att välfärdssystemen bör understödja förändring och ökad jämlikhet
* att det finansiella systemet skall betjäna den reala ekonomin!!

Bakom detta dokument står Maria João Rodrigues som också är är en av dem som lanserade Lissabonstartegin en gång i tiden. Hon säger: "This larger and deeper concept of well-being should be the driver to renew our development model”

Bengt-Åke Lundvalls bidrag tar upp ett antal viktiga punkter i kortform, t.ex. följande:
13. Historically important technological breakthroughs came about with major government intervention. This is true for the Industrial Revolution, for the construction of Railways and for the ICT-revolution. A coordinated effort to promote a green economy is necessary to avoid global warming. History indicates that it may also be seen as a way to establish a new growth path.

19. In some areas even Europe is too small to go alone. This is true for ‘megascience’ projects related to the oceans, major diseases and for developing, diffusing and using technologies that may reduce global warming.

Vi har hört om smarta nät och om supernät (smart grid och supergrid), d.v.s. nät med mycket ICT-funktioner å ena sidan och nät som kan transportera stora energimängder över långa distanser å andra. Kombinerar man dem får man det supersmarta nätet. En vision om hur man syr ihop en stark infrastruktur med nya funktioner för att maximalt utnyttja förnybara resurser och effektivare energianvändning. Se principbild nedan!

Idén kommer från miljörörelsen och presenteras i en rapport som visar att Europa kan ha 90% förnybar energi till 2050 .

Jisses vad debatten om gränserna för hur mycket vindkraft vi kan ha i Sverige känns gammaldags. För att inte tala om fixeringen till de där anläggningarna där man utövar övervåld på små oskyldiga atomer. Är det inte miljörörelsen som brukar skyllas för att vara teknikfientlig?

Figur: Det supersmarta Europeiska elnätet. 

Det är något mytiskt och även mystiskt med diskussionen kring smarta mätare. Bättre mätning skall spara el hävdas det! Men - Nej det kommer inte att ske! Det finns idag ett krav på att elmätarna skall avläsas månadsvis, det är allt. De flesta mätarna har möjlighet att kompletteras till timvis avläsning men oavsett vilket så ger avläsningskravet bara möjlighet till att förfina räkningen. Priset får jag reda på så småningom! Eller som det sägs hos Elmarknadsinspektionen “Högre elpriser märks tydligt på hushållens nästa elräkning “. Köp nu - betala senare!

Om kunden skall bli något annat än ett passivt debiteringsobjekt så måste man också få en möjlighet att agera på t.ex. prissignaler som ges. Elmarknadsinspektionen har i en utredning kallad "Elkunden som marknadsaktör - Åtgärder för ökad förbrukningsflexibilitet” konstaterat att potentialen att hushålla är stor (se tabell nedan) men att kunden behöver få ett incitament genom att känna till priset för den kommande perioden. Idag får vi uppgifter om kommande elpriser genom medias “krigsrubriker”.

Sedan kan det finnas mera spännande sätt att visa hur eltillståndet i riket eller i hemmet kan komma att te sig. Intercative Institute har kombinerat dessa signaler med spännande design. Mycket trevligare än mätare, SMS och internet.

Och mätaren får vara hur smart den vill, men dess smartness är inte till någon nytta om den inte har någon att kommunicera med. En smart kund till exempel?

Tabell ur: Elkunden som marknadsaktör - Åtgärder för ökad förbrukningsflexibilitet. Tabellvärdena avser effekt i MW. Sveriges totala belastning är av storleksordningen 30 000 MW och potentialen således av storleksordningen 20%.

Deutsche Bank har i tidigare rapporter visat en positiv syn på energiomställningen och framför allt framhållit att effektivisering och förnybar energi är goda investeringsobjekt.

I deras analys av Köpenhamnsmötet säger de att “glaset är till hälften fullt” och baserar det på att:

* BASIC-länderna faktiskt gjort åtaganden
* Frågan faktiskt nått högst upp i ledarskapshierarkin
* Avsaknaden av bindande avtal (på en otillräcklig nivå) ger handlingsutrymme!

I en annan rapport från dem (som tyvärr inte är allmänt tillgänglig) lyfter de fram att omställningen är en drivkraft för en massiv utveckling av “gröna företag” och nya jobb!

Treehuggers hemsida har ofta förbluffande nyheter och ibland verkar de ligga på gränsen mellan verklighet och practical joke. Som t.ex. den här att ett företag gjort en fotboll som tar tillvara energin när den sparkas och som kan driva en LED-lampa! Företaget har grundats av fyra tjejer från Harvard som inspirerades av att se hur mycket energi som utvecklades på dansgolvet!

Bollen påstås blivit provad i Durban i Sydafrika och en utvecklad variant är på väg till USA och Europa. Deras marknadsföringsidé har ett inslag av altruism som också är lite annorlunda, där U-lands och I-landsperspektiv vävs samman.

Idén är kul och det är tekniskt möjligt, men ...........? Fast Bill Gates började också i garaget med något som hans omgivning betraktade som lek.

Att energieffektivisering inte kan göras på ett enkelt sätt så att man kan få grepp på eländet! 

Om jag köper energi får jag ju mina kilowattimmar tyst och stilla. Det är bara mätaren som snurrar på. Sedan ser jag tyvärr på räkningen att det kanske blev lite mer än jag tänkt. Lite fler kilowattimmar och lite (nåja inte så lite) högre pris. Men det är i alla fall Raka rör!

Men den där förbenade effektiviseringen? Det är bara nya krav hela tiden. Det kan vara byggnadsteknik med alla krångliga reglar och regler. Passivhus! Lågenergihus! Nästan noll-energihus! Vem bryr sig? Bara fixa till det!! Hur svårt kan det vara?

Och som om det inte räckte med kåkskrället så kan det vara ventilation med olika system, F och FTX och BMX och allt vad det nu heter. Eller belysning med CFL och LED och Lumen och you name it! För att inte tala om värmepannor och värmepumpar med COP och pellets. Ovanpå allt kommer soleländet och ställer till det. Ja, jag vill ha solvärme och gratis, livstiden ut, men hur gör man? För att inte tala om växthuseffekten. Nu har vi den inne också!

Sedan var det vitvaror och kylvaror med olika märken och tecken och regler från det där förbänkade EU.

Och precis när man tycker att man fått grepp om alla bitarna så kommer någon dragandes med regleringskurvor och beteende ovanpå hela soppan!

Varför ska effektivisering vara så krångligt? Valfrihet i all ära, men det måste bli någon ordning!

Man kanske skulle gå en kurs? Till exempel Energirådgivarnas grundläggande kurs i energieffektivisering 25-26 februari! Och känna sig smart och styrkt och stärkt och behagligt uppdaterad efter genomgången kurs!

Deltagarbevis utfärdas och diplom utfärdas vid godkänd hemtentamen.

Bland föreläsarna: Berit Carlsson (Energimyndigheten, Testlab), Roger Wranér (Kyl & Värmepumpföretagen) Anders Hall (Svenska Solskyddsförbundet/Somfy), Tommy Govén (Fagerhult), Roland Jonsson (VVS företagen), Birgitta Govén (Aton), Lotta Bångens (Aton/EEF), Michael Koucky (Koucky & Partners miljökonsulter), Per Wickman (Aton).

Anmälan snarast!

Välkommen!

Hans Nilsson, ordförande i Föreningen Sveriges Energirådgivare och i EEF

Om man söker en svensk översättning av engelskans “governance” får man bl.a. förslaget "interaktiv samhällsstyrning”. Det är inte så dumt och det är väl precis det som behövs efter Köpenhamnsdebaclet? Just inför Köpenhamnsmötet lät Lunds Universitet ta fram ett material i ämnet, men det varken syntes eller hördes i allt ståhejet i Köpenhamn.

I tidningen The Guardian tar man upp den här tråden och diskuterar hur man skulle kunna organisera ett effektivare interaktivt och styrande samarbete internationellt. Artikelförfattaren pekar främst på IEA (International Energy Agency). Där har man med sitt mycket omfattande nätverk av s.k. “Implementing Agreements” en utmärkt bas att bygga vidare på. Sverige är sedan gammalt djupt engagerat i många av dessa nätverk och borde kunna utöva en viss “interaktiv påverkan”?

På senare tid har emellertid också andra samarbetsorganisatörer velat göra anspråk på att vara ledande. En av dessa är IPEEC (The International Partnership for Energy Efficiency Cooperation) som ursprungligen är ett EU-initiativ men som nu lever något sorts dubbelliv med egen styrelse, ett sekretariat som finns vid IEA i Paris och en arbetsplan som till stor del är skriven (och finansierad) från Washington.

Det är bra med engagemang från många parter. Det bäddar för interaktivitet, men hur blir det med styrningen?

Det är bara en tidsfråga innan vi i den gamla industrivärlden blir omsprungna och det rejält. Sydkorea är ett exempel på en s.k. tigerekonomi där man där man tänker nytt, annorlunda och framtidsinriktat. Man har t.ex. inrättat ett ministerium för kunskapsbaserad ekonomi (MKE. Ministry of Knowledge Economy) med ansvar för handel, energi och industri. Där har man bl.a. funderat över hur energianvändningen skall hanteras, se bild nedan.

Istället för att köra fast i åtgärder som syftar till att säkerställa tillförseln av energi, starta kampanjer vid behov eller försöka hålla låga energipriser (!) så tänker man ha en aktiv hantering av energianvändningen, sätta mål för olika sektorer och följa upp dem kvartalsvis, se till att energikostnaderna speglas i priserna (och leder till styrningsåtgärder hos kunden) samt skapa förutsättningar att energieffektivisering blir en del av det dagliga livet.

Man kan utan vidare höra invändningarna mot ett sådant synsätt i Sverige. De brukar innehålla orden plan och ekonomi. Men titta då en gång till! Vi talar om Korea och om att göra bruk av modern teknik där man kan kommunicera t.ex. priser till kunderna så att de kan hantera sin situation istället för att läsa i tidningen om dem. Alltså ingår en rejäl satsning på smarta nät i den Koreanska politiken.

Indiens myndighet för energieffektivisering (BEE) har funderat över vart utvecklingen är på väg. Mycket talar för att deras fundering är profetisk.

("läs mer” för större format)

Årets upplaga av Worldwatch Institutet årsbok State of the World heter “Transforming Cultures” och handlar om en nödvändig övergång från konsumism till hållbarhet. Den innehåller bl.a. fallstudier om hur företag förändrats både genom handling och genom förändrat förhållningssätt till sin omvärld. Denna process beskriven i en enkel men tankeväckande modell (se figur).

Men just beskrivningen av konsumtionssamhällets shoppingmentalitet (Du är vad Du köper) orsakar nära nog en diplomatisk förveckling! Åtminstone mellan tidningen The Guardian i Storbritannien och den ultrakonservative radioprataren Rush Limbaugh i USA. Kontroversens kärna som kommenterades av Worldwatch projektledare illustrerar omställningens betydelse och extrema svårighet. Om jag inte är vad jag shoppar - vad är jag då?

PS: Inget i detta inlägg handlar om handväskor!

Tre generaldirektörer skriver i DN under rubriken ”Tillfälliga pristoppar visar att elmarknaden fungerar”. De har rätt i en sak - prissättningen fungerar, men innebär det med nödvändighet att marknaden fungerar? Den modell vi har och som producerar dessa priser kallas “Energy Only” men det är inte den enda prismodellen som finns. Den kritiseras ibland just pga ryckigheten med stora språng i priset.

Marknaden har emellertid flera parter varav endast några verkligen deltar på “marknaden” sådan den är skapad idag. Och till syvende och sidst så är det kunderna som betalar. Då är det intressant att veta dels, var tar vinsterna vägen (och är de skäliga/rättvisa) samt hur kan kunderna få större delaktighet. Ett av problemen är att kundernas samlade efterfrågan är så oflexibel. I artikeln pekas på att några större användare kunnat “styra sina laster” när priset var högt. Det är bra men borde ske i större omfattning.

Prissignalerna når inte alla kunder på ett sätt som skulle kunna göra verkan. Många får det bara som “krigsrubriker” via media och får en gnagande oro att deras nästa räkning skall ruinera dem. I många andra länder arbetar man aktivare med laststyrning (demand Response) och ger kunden valmöjligheter att agera.

De tre anser att “...elmarknaden i huvudsak fungerar bra”. Det hindrar väl inte att den kan bli bättre!?

...rapporterar EU. Koldioxidutsläppen i de nyregistrerade fordonen sjönk kraftigare än någonsin mellan 2007 och 2008 (se tabell) och det skulle kunna vara ett tecken på att direktiven har effekt. Trenden gäller även Sverige, men fortfarande har vi tyngre och mera “smutsiga” fordon än EU i genomsnitt. I botten på ligan, tillsammans med oss, ligger Estland, Lettland och Lithauen!

Frågan om hur vi skall färdas i framtiden är lindrigt sagt svår att få grepp på. Bränslealternativen som föreslås låter relativt enkla men när man sedan börjar diskussionen om hur man skall bedöma effekterna, då börjar också kontroverserna.

El till höghastighetståg:
Nej säger Per Kågeson, det blir mycket väsen för lite ull (mycket pengar för lite koldioxid)
Jo säger Miljöpartiet och målar upp en bild av framtidens tågresande så att det vattnas i munnen på en som aldrig fick ha modelljärnväg.

El till fordonstrafik:
Kanske säger Energimyndigheten och Vägverket. Det får vi titta närmare på.
Det bir för dyrt säger Boston Consulting Group, enligt Ny Teknik

Etanol till fordonsdrift:
Nej säger Sören Wibe på uppdrag av Expertgruppen för Miljöstudier. Föga överraskande för någon som hört Wibe eller expertgruppens syn tidigare. I rapporten sägs att författaren själv står för slutsatserna, men på regeringens hemsida verkar det som om det vore expertgruppen och finansdepartementet som står bakom!
Sören räknar fel säger Gröna Bilister

Det kan vara värt att minnas att de flesta utsagorna baseras på antaganden om en möjlig utveckling. Bland de uppräknade länkarna ovan finns en som använder uttrycket “spådom”. Det är klokt - ytterst handlar det inte om att räkna ut vad som händer utan om att skapa förutsättningarna för att det som är önskvärt skall kunna hända. Det kan t.o.m. innebära att man måste börja med en dålig teknik för att skapa underlag för en mera hållbar. Etanol från jordbruksprodukter kan vara ett sådant exempel om den sedan byts ut mot etanol från cellulosa.

Ett förslag. Håll inte andan i väntan på att dessa frågor skall få sitt svar!

Det finns en organisation som vill vrida klockan tillbaks, men i ett gott syfte. Den kallas Turn Back the Clock och avger varje år ett omdöme om hur långt vi har kvar till domedagen - just nu står uret på 6 minuter i midnatt! En förbättring sedan i fjol med en minut.

Deras bedömningsgrunder är i princip två, dels kärnvapenriskerna och dels klimatförsämringen. På deras hemsida finns två videor från utfrågningar på båda områdena. Den för klimatproblemen är c:a 1,5 timmar lång och ger en bra översikt i ord, bild och text över sakläget. Det är därmed inte sagt att de är helt okontroversiella ifråga om synen på åtgärder, men ger en bra insikt i komplexet.

Så drastisk är en slutsats i en ny rapport från IIIEE i Lund där man på uppdrag av Europeiska Miljöbyrån, EEB, granskat EUs olika direktiv för produkters energianvändning (EuP), hantering vad avser farliga substanser ur miljösynpunkt (RoHS) och skrotning (WEEE). Skälet till det hårda omdömet är att man gör livscykelbedömningar men koncentrerar sig alltför ensidigt på bara energianvändningen och missar t.ex. andra faktorer i produktionen som också är energikrävande. Man måste ta ett större grepp på begreppet “livscykel” säger rapporten.

Man noterar också den fragmenterade synen på produkter genom att de styrs av olika direktiv och sätter ett visst hopp till att den handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion(SCP/SIP) skall kunna sy ihop bilden.