Enkelt uttryckt är skillnaden mellan beteendeekonomi och (neo)klassisk nationalekonomi den att i beteendevarianten intresserar man sig för vad verkliga människor gör och i den senare vad en fiktiv människa i en matematisk modell skulle ha gjort. Beteendeekonomin har blivit mera känd genom två böcker, Thalers och Sunsteins Nudge, som nämnts på denna sida tidigare, och Predictably Irrational av Dan Ariely.
Dessa beteendeekonomers forskning bygger mycket på praktiska experiment där man ofta kan visa att de beslut vi fattar dagligen, och som vi ofta vill hävda att de bygger på solid rationalitet, är påverkade av en mängd faktorer som inte lätt kan fångas i t.ex. matematiska modeller. Detta innebär att sådana saker som vi ofta vill tro är avgörande (priser, tillgång och efterfrågan) eller kan påverka våra kloka val (t.ex. information) antingen är falska eller lätta att manipulera.
Den insikt, som smyger sig på genom läsning av de båda nämnda böckerna gör att man blir alltmer skeptisk till den klokskap med vilket samhället styrs. Och man börjar undra:
1. Var finns det beteendeekonomer i Sverige? - Hallå!!
2. Kan man hoppas att några kan anlitas i nästa statliga eller myndighetsutredning om energieffektivisering? Och ersätta dem som gång på gång vill bevisa att effektivisering är antingen olönsamt och dumt eller till fullo, och det med råge, redan genomfört i vårt kungadöme
PS De båda böckerna som nämnts här är dessutom mycket underhållande och lockar både skratt och igenkännande leenden
Skriven av Hans Nilsson, 05:47 FM.
(0) Kommentarer • Permalink
