I Wall Street Journal - av alla ställen - skriver man att det är inte penningen som styr utan känslan av att vara skyldig, när man skall försöka locka fram miljövänligt beteende. Det är vare sig lönsamheten eller informationen som framkallar förändringen.

Vid närmare läsning av artikeln ser man att rubriksättaren varit en aning provocerande men ändå inte helt fel ute. Därför hade kanske rubriken ovan (hämtad från Liverpool FC fans) varit bättre? Det är nämligen vetskapen om att andra gör det som får oss andra att följa efter.

Artikeln ger flera enkla exempel från plastkassar till hotellhanddukar och varmvatten i duschen som alla visar på att vi är benägna att göra som andra. Vi vill inte vill skämmas eller sticka ut - kallat “peer pressure”. Man ser också att exemplen passar väl in i modellen för strukturerade vägval.

Rubriksättaren har rätt i att det är inte de finansiella incitamenten och inte informationen i sig själv som är avgörande. Det är sättet på vilket alternativet presenteras.