Nu reagerar också ärkebiskopen mot vetenskapliga rådets rekommendation att starta långsamt och att inte gå före i klimatarbetet. Rådets synpunkt och den samhörande idén om att det lönar sig bättre att göra satsningar i andra länder kritiseras i en debattartikel också av SNF, FN-förbundet och Sveriges Ingenjörer.

Visst kan det vara så att vissa insatser kan göras billigare i t.ex utvecklingsländer men åtminstone på en punkt är även den argumentationen svag. Kyoto-avtalets flexibla mekanism (CDM) medger endast finansiering av effektivisering i ringa omfattning. I stället finansieras projekt för att mata in mera förnybar energi i slösande användning. En grupp inom Världsbanken har uppmärksammat missförhållandet och arbetar för en förändring men det tar tid och problemet är ännu inte löst.

Ett annat problem med att prioritera insatser i andra länder kan vara etiskt. Hur förklarar man för ett land som använder en bråkdel av den energi som vi gör per capita att de skall vara återhållsamma om vi inte visar själva hur man gör? Möjligen kan tekniköverföringen för att hjälpa U-länder att ta s.k. tekniksprång vara till hjälp och ömsesidig båtnad. Sådana projekt finns och Lighting Africa är ett spännande exempel.