Världsbanken har fått mycket (och berättigad) kritik för att stödja stora och miljöförstörande tillförselprojekt under årens lopp. Vid ett av evenemangen kring FNs konferens om uthållig utveckling redogjorde flera världsbanksrepresentanter för både policy och projket som är mycket mera inriktade på effektivisering och förnybar energi. Robert Taylor hade från ett projket som berör Brasilien, Kina och Indien. De kommer snart att sammanfattas men några intressanta iakttagelser nämndes:

1. Projketutvecklingsmekanismen är outvecklad generellt sett, men är i hög grad beroende av lokala institutionella förhållanden
2. Anpassing (customizing) är viktigare än standardisering
3. Det är inte formell träning som behövs i lika hög grad som processer där deltagarna får erfarenheter som underlättar för framtiden.

En slutrapport kommer senare under året.