World Resources Institute har med stöd av bl.a. SIDA gjort ett arbete där man skissar upp hur världens fattigaste skall kunna få ett drägligare liv och ett uthålligt samhälle, “Roots of Resilience”. Nyckelorden i deras utvecklingsmodell är “Ownership, Capacity and Connection”. De båda första orden skall snarast läsas som lokal kontroll över resurserna och det tredje har stark släktskap med tekniklärande på det sätt som ofta visas i s.k. lärkurvor eftersom man betonar återkoppling av erfarenheter och adaption. Med dessa tre element kan man sedan få en “uppskalning” ifråga om gynnsamma effekter, se figur.

Som alla modeller är det säkert lättare att rita bilder och beskriva än att omsätta i praktisk handling, men det ser både spännande och hoppingivande ut. Och varför skulle den bara vara applicerbar på fattiga samhällen? Har inte vi rika något att lära av den gren i modellen som går mot uthållighet?