"There is enough for everybody's need, but not enough for anybody's greed"

Orden är Gandhis. De citerades också av IPCCs ordförande Rajendra Pachauri när han tog emot Nobels fredspris i fjol. I en svunnen tid kanske de kan ha upplevts som “politiska” och anpassade för den verklighet som just Gandhi mötte i det koloniala Indien. Men i den värld vi är på väg in i med ett globalt klimatproblem så framstår de som påtaglig verklighet. Kan det vara något att tänka på för de ekonomer som predikar overksamhetens lov i klimatfrågan och för vilka den kortsiktiga vinsten tycks vara norm? En attityd vars orimlighet Anders Wijkman vältaligt visar på i sitt nyhetsbrev.

Världens tak

Vi har 4,5 år på oss innan dörren till målet om att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader slår igen. IEA påpekar detta förhållande med stor ihärdighet men vem lyssnar?

Den svenska energiministern vill inte begränsa energianvändningen med, som hon säger, ett tak. Men här är världens tak (se bild nedan). Och den visar att det är effektivisering (=energisparande) som är grejen.

Denna visas i en IEA-publikation som ger en liten exposé av IEAs utveckling från “Oljeklubb” till “Whistle Blower”. Ett blåsande som dock tycks ske på frekvenser som inte kan höras på ministernivå?

Läs mer