Nordiska rådet har låtit ta fram en studie av teknikupphandlingar i de nordiska länderna och med utblick åt EU och USA. Erfarenheterna kommer till övervägande del från Sverige och Finland. Studien mynnar ut i en rekommendation använda metoden mera och att göra det mer strukturerat.

Rapporten ger en bra och komprimerad överblick men det märks tyvärr att den i övervägande grad är en litteraturstudie. Frånsett att man sätter in upphandlingar i ett sammanhang av andra styrmedel genom att visa den s.k kamelkurvan (se bild) så missar man att sätta den i sammanhang av “system för marknadsspridning”. För att upphandlingen skall få det önskade genomslaget så måste den ses som ett första steg i en lärprocess för marknaden som helhet och kan fordra stöd ifråga om bl.a. utbildning och utveckling av samhörande produkter.

Man för också ett ganska svårgenomträngligt resonemang om att det är svårt att får tillräckligt köparunderlag när tillverkarna arbetar på en global marknad!? Det är ju just det som är det fina i kråksången att locka världskoncerner till att förändra sitt produktutbud. Det ämnet finns utförligt behandlat i Hans Westlings arbetet som finns i litteraturförteckningen.