Tankens makt över materien

I den pågående diskussionen om vad ekonomiska modeller och föreställningar betytt för kriserna, samt hur modellerna behöver förändras, är "Animal Spirits” ett återkommande begrepp. Uttrycket emanerar från Keynes och hävdas avse den speciella form av förtroende/tillit (naiv optimism) som entreprenörer beöver för att våga satsa inför framtiden istället för att förlamas av tanken på möjliga förluster.

Georg Akerlof och Robert Shiller har i en ny bok gått längre och gjort en lista på 5 olika “Animal Spirits” som påverkar vårt (ekonomiska) handlande. Utöver “Förtroende” (Confidence) har de också nämnt “Erfarenheter” (Stories) d.v.s. de grunder på vilka vi bygger vår kunskap. Är det egna upplevelser eller någon berättelse som vi hört från tillförlitliga källor? Akerlof och Shiller hävdar att stora ledare är sådana som förmår tillhandahålla trovärdiga berättelser och förklaringar i sin “storytelling”! De säger också att (vissa) ekonomer har visat förakt för “stories” och bara godkänt fakta, siffror och teorier, men - tillägger de - "The stories no longer merely explain the facts; they are the facts"

Förhållandet att vi styrs av förtroende och erfarenheter är på gott och ont. Det leder bl.a. till att vi har en stor outnyttjad potential för effektivisering som marknadens aktörer inte haft tillräckligt med förtroende och erfarenheter för att ta itu med. Därför är det med tillfredsställelse man ser att Europas ledare vid sitt möte i Åre, när de diskuterar en aktivitetsplan, säger att de vill skörda dessa lågt hängande frukter. Redan uttalandet i sig ökar förtroendet! Tanken tar makt över materien.

Världens tak

Vi har 4,5 år på oss innan dörren till målet om att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader slår igen. IEA påpekar detta förhållande med stor ihärdighet men vem lyssnar?

Den svenska energiministern vill inte begränsa energianvändningen med, som hon säger, ett tak. Men här är världens tak (se bild nedan). Och den visar att det är effektivisering (=energisparande) som är grejen.

Denna visas i en IEA-publikation som ger en liten exposé av IEAs utveckling från “Oljeklubb” till “Whistle Blower”. Ett blåsande som dock tycks ske på frekvenser som inte kan höras på ministernivå?

Läs mer