Detta med effektivisering är inte bara en fråga om lönsamhet i största allmänhet utan också om energisäkerhet vilket åtminstone för EU är ett huvudmål. Ju mindre man använder (d.v.s. ju effektivare man är) ju mindre sårbar är man när det oväntade och oönskade inträffar. Den svarta svanen är en metafor som Nicholas Taleb använder för att beskriva det ovanliga som man bara plötsligt dyker upp. Och nu har vi snart en flock svarta svanar.

Oljetillgångar som sinar och dras undan till följd av krisen i Libyen - vilket tycks förvåna en del. Allvarliga frågor om kärnkraftens säkerhet och utbredning. Även det får en del att lyfta blicken i förvåning.

Är det någon av dessa bedömare som kommer fram till att ökad effektivisering har ett värde som inte enbart kan kalkyleras utan också som strategisk handling. Eller kommer de att dra slutsatsen att de svarta svanarna dör ut?