Under sommaren har media uppmärksammat att våra elapparater drar ström i onödan när de inte används. SVT uppger att i Sverige är det 1,4 TWh vilket motsvarar elvärmeförbrukningen i 70 000 villor. Utgångspunkten har varit att man i Storbritannien överväger hårdare regler mot försäljning av apparater som drar onödigt mycket ström. Intressant kan vara att veta att frågan först väcktes i Sverige av Eje Sandberg i början på 90-talet. Han använde uttrycket “läckande el” vilket emellertid i översättning till engelska väckte obehagliga associationer och man valde att börja prata om “standby power” istället.

IEA har engagerat sig i frågan sedan mitten av 90-talet och kartlagt omfattningen samt har föreslagit åtgärdsprogram och strategier som bl.a innefattar att man med standarder försöker få bort de sämsta produkterna från marknaden.

I hemmiljöer antas förbrukningen vara av storleksordningen 10% och i Sverige håller energimyndigheten på att kartlägga förbrukningen i enskilda hushåll för att få bättre kunskap för åtgärdsförslag. I USA har man tagit steget att låta staten gå före med gott exempel i sina upphandlingar.

Naturligtvis finns en del invändningar. En av de vanliga är en enkel beräkning av energibalansen som leder till att man säger att värmen som alstras av apparaterna tillförs huset och därmed är till nytta eftersom man kan minska värmen från radiatorerna. Så sant och så fel! Det är till att börja med bara en del av året som detta skulle kunna vara till nytta. Sedan tillförs denna värme ofta på platser i huset där den ger övertemperaturer och inte upplevs som nyttig utan snarare upplevs som ett problem. Och i många miljöer (och i många andra länder) är det överskottet på värme som är problemet.