Solenergins betydelse fick ett erkännande genom Björn Karlssons utnämning till “Miljöprofil”. Särskilt att solel även på våra breddgrader kan aktualiseras. Det är annars en aning märkligt att ett land som skryter både med att ha spetskompetens på solcellsforskning och på solcellstillverkning praktiskt taget inte utnyttjar den alls. Är det vi ser idag en vändpunkt?

Möjligheterna att utnyttja solenergi i Sverige är långt ifrån försumbara, men förbises lätt eftersom vi känner att kyla och mörker är en realitet under stora delar av året och att dessa förhållanden också präglat vår byggnads- och försörjningstradition. Instrålningen är som störst när vi inte behöver den för värmeändamål. Och för att utnyttja den maximalt fordras vissa extra insatser även i byggnaderna.

Det finns emellertid också energibehov som i större omfattning sammanfaller med solinstrålningen som t.ex. ventilation (särskilt med kylning) och där el från solceller skulle kunna vara till hjälp. I länder där man har sommartopp i elbelastningen till följd av luftkonditionering har stora satsningar gjorts på solceller som alternativ till ökad utbyggnad av elsystemet, mest känt och mest konsekvent är det Japanska ”1 milliontaks-projektet” som innebär att man sätter solceller på tak och för nätanslutning.

Solceller kan också vara fristående från nät och det är den vanligaste applikationen i norden, både för hushållsbruk i avlägset belägna byggnader och för yrkes-bruk oftast för mycket små anläggningar för belysning, pumpning eller drift av mätutrustning o.d. I Sverige är c:a 80 % av de 3,8 MW som finns installerade s.k. ”off-grid” installationer.