Reaktionerna på EU-kommissionens plan för effektivisering är naturligtvis blandade beroende på vilken intressegruppering som uttalar sig. Man kan lugnt anta några av dem är färgade av mera kortsiktiga intressen eller rent av bristande erfarenhet av effektiviseringsarbete. I ett av kommissionens underlagsdokument har man undersökt EU-ländernas erfarenheter av olika policyinstrument och låtit dem rangordna vilka de tycker är viktigast. man kan utan vidare se att det finns inslag av önsketänkande och av fantasibilder av hur människor reagerar (se bild). Så varför skulle inte intresseorganisationer och företag få önsketänka? ENDSEurope har gjort en bra översikt över reaktionerna.

Man kan undra vad Eurelectric egentligen menar med sin varning att man med för hög ambitionsnivå riskerar att låsa fast sig i dyr och olämplig teknik. Är det en varning för kärnkraft eller ett sätt att förespråka den? Eller är det ytterligare något annat de har i sinnet? Man kanske skulle lugna dem med att effektivisering är både billigt och bra och knappast fastlåsande.

EEB förordar effektivisering av just det skälet och uttalar en oro för att instrumenten i planen är för svaga. Och det är de - länderna får hur mycket utrymme som helst för att “låtsasimplementera”. Åtminstone fram till avstämningstillfället 2013.

Den mera spännande reaktionen kommer från ORGALIME (The European Engineering Industries Association) som pekar på en missad aktörsgrupp nämligen “The lead Customers”. De som skapar de nya marknaderna. Offentliga sektorn utgör bara en del av det behovet.

Erfarenheten av “smarta mätare and informative billing” torde vara mycket mera begränsad än vad denna bild gör gällande.