Energikostnaderna för basindustrin, t.ex. Pappersbranschen, kan minskas rejält om man bara genomförde de energieffektiviseringsåtgärder som är ekonomiskt motiverade. Men fackförbundet väljer att tala om energipriserna i stället och låtsas som om att energianvändningen är (skall vara) konstant. Även om de flesta troligen känner att kostnaden är pris gånger användning. Nu hade man kunnat tro att Pappers tiger om detta samband av taktiska skäl men efter att ha sett uttalandet om att man inte kan byta all utrustning på så kort tid som ett år då undrar man om problemet inte är djupare? Är man verkligen beredd att låta jobben hotas istället för att med kraft kräva att företagen såg till att deras ekonomiska bas stabiliserades och blev mindre risk-utsatt genom att minska energislöseriet?