När vargen kommer

I en debattartikel varnas för domedagsprofetior och övertoner i klimatfrågan. Det är ett klokt råd eftersom det pekar på riskerna att folk lätt slår dövörat till och snarare reagerar tvärtemot. Men samtidigt måste vi ju se till att vi får en omfattande och positiv reaktion från hela samhället. Hur skall vi då bete oss så att hotet upplevs som verkligt och åtgärderna som möjliga? Stern-rapporten är bra i det avseendet eftersom den också anvisar en utväg. Och Kofi Annan är också välgörande tydlig om beslutsfattarnas roll!
(forts.)

Men säkert ankommer det på oss andra som är engagerade på olika sätt att både visa uthållighet och vara praktiska. Georg Monbiot skrev för en tid sedan att det är inte de människor som tvivlar och motarbetar klimatåtgärder som utgör problemet utan snarare alla vi som menar att det är viktigt, men ändå inte gör något eller gör för lite!

Det diagram som Stern-rapporten visar är inte skrämselpropaganda men är skrämmande nog ändå.
image

Världens tak

Vi har 4,5 år på oss innan dörren till målet om att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader slår igen. IEA påpekar detta förhållande med stor ihärdighet men vem lyssnar?

Den svenska energiministern vill inte begränsa energianvändningen med, som hon säger, ett tak. Men här är världens tak (se bild nedan). Och den visar att det är effektivisering (=energisparande) som är grejen.

Denna visas i en IEA-publikation som ger en liten exposé av IEAs utveckling från “Oljeklubb” till “Whistle Blower”. Ett blåsande som dock tycks ske på frekvenser som inte kan höras på ministernivå?

Läs mer