Om det är ekonomi det gäller

...så ligger kärnkraften illa till. The Economist hävdar att priset på koldioxid måste nära fyrfaldigas från dagens 14€ per ton till c:a 50€ per ton om Brittisk kärnkraft skall ha en chans att klara sig på sina egna ekonomiska meriter. Men även då är investeringskostnaden så osäker att man inte vet om det räcker. Förhoppningen står till att volymseffekterna, markandens lärande, skall bringa ned tröskeln i investering. Ett hopp som man kanske inte skall lita för mycket till enligt IIASA.

Ännu barskare är citigroup som helt frankt säger: “New nuclear - The economics say no”, i sin analys till investerare. Och de tillägger:"We see little if any prospect that new nuclear stations will be built in the UK by the private sector unless developers can lay off substantial elements of the three major risks (Construction, Power Price and Operational). Financing guarantees, minimum power prices, and / or government-backed power off-take agreements may all be needed if stations are to be built.”

Alltså måste staten garantera lönsamheten för att en marknadslösning skall komma till stånd! Sådana satsningar på förnybar kraft verkar mera rimliga eftersom man där har en “lärkurva” som är brantare och snabbare. För att nu inte tala om effektivisering!

Världens tak

Vi har 4,5 år på oss innan dörren till målet om att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader slår igen. IEA påpekar detta förhållande med stor ihärdighet men vem lyssnar?

Den svenska energiministern vill inte begränsa energianvändningen med, som hon säger, ett tak. Men här är världens tak (se bild nedan). Och den visar att det är effektivisering (=energisparande) som är grejen.

Denna visas i en IEA-publikation som ger en liten exposé av IEAs utveckling från “Oljeklubb” till “Whistle Blower”. Ett blåsande som dock tycks ske på frekvenser som inte kan höras på ministernivå?

Läs mer