När krubban är tom bits hästarna

The Economist skriver om den degenererande (oavsiktlig vits) franska kärnkraftindustrin där EdF och AREVA bråkar om vem som skall föra fanan. Men det är kanske inte bara ett kusinbråk som The Economist menar. Det kan ju också vara att det inte är lätt att sälja en delvis oprövad ny teknik för dyra pengar. Åtminstone inte i längden. När krubban är tom så bits hästarna.

Glädjekalkylerandet för ny kärnkraft har ju hittills alltid visat sig bli korrigerat av verkligheten. Kostnadsnivån är heller inte beroende på fransk teknik. Areva blev utkonkurrerade av Sydkorea i Abu Dhabi och den affären låg på 7000 USD/kW. En anläggning i Georgia i USA med Amerikansk leverantör ligger i samma härad (6600 USD/kW). Den får dessutom statlig lånegaranti till c:a 60% för att kunna genomföras vilket motiveras av miljövinster jämfört med koleldning samt med sysselsättningseffekter vid konstruktionen.

Världens tak

Vi har 4,5 år på oss innan dörren till målet om att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader slår igen. IEA påpekar detta förhållande med stor ihärdighet men vem lyssnar?

Den svenska energiministern vill inte begränsa energianvändningen med, som hon säger, ett tak. Men här är världens tak (se bild nedan). Och den visar att det är effektivisering (=energisparande) som är grejen.

Denna visas i en IEA-publikation som ger en liten exposé av IEAs utveckling från “Oljeklubb” till “Whistle Blower”. Ett blåsande som dock tycks ske på frekvenser som inte kan höras på ministernivå?

Läs mer