Miljonprogrammets förfall - världens chans!

Rapporterna om miljonprogrammets behov av genomgripande renovering är verkligt goda nyheter! För att använda det slitna uttrycket “Ett problem som rymmer möjligheter” (A crisis is a terrible thing to waste). Mediauppgifter säger att dessa hus använder 40% mer energi än jämförbara som byggts senare och en upprustning skulle kosta 70 Miljarder. Vilken chans att utveckla både hus, produkter och byggmarknad!

Om varje lägenhet “läcker” 5 MWh mer än de behöver och priset för energin är c:a 700 Kr/MWh så kan man spara 3,5 Miljarder per år i en miljon lägenheter och får en återbetalningstid på högst 20 år (vilket är rimligt för byggnadsåtgärder). Men med stor sannolikhet är sparmöjligheterna större och vinsten högre.
1) Man kan spara mycket mer och rent av nå s.k. passivhus-standard. Det visar Alingsåshems projekt i Brogården.
2) Kostnaderna har troligen kalkylerats med försiktighet (d.v.s. högt) och vid en massiv ombyggnad så kommer också kostnaderna att minska samt industrins kunnande att öka. En jättechans för byggindustrin vilket WBCSD också visat.
3) Energipriserna blir inte lägre i framtiden.

Effektivisering borde vara Sveriges ny basindustri, det är inte bara i Sverige man har miljonprograms-standard. Så, skall vi ta chansen som “krisläget” serverar?

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer