Marknaden för energideklarationer

Boverket oroar sig i en av sina senaste utredningar för att konkurrensen på marknaden för energideklarationer är för dålig. Och för att göra den bättre så lägger man förslag som avser att minska kompetenskravet för att utföra deklarationer. Otvivelaktigt kommer detta att förbättra marknaden. Det blir fler som utför deklarationer och då blir det billigare. Men deklarationerna blir bättre - Precis tvärtom! Bättre billigt än bra tycks de mena. Och det torde vara ett riktigt missförstånd av ämnet.

I en bok som skrivits av två beteendeekonomer, “Nudge”, och som handlar om hur människor ibland gör saker som de inte borde (och vice-versa) visas hur man med lite påverkan, en liten knuff, kan ändra beteendet i en riktning som är bättre för alla. Och energieffektivisering hör i hög grad till de områden där en liten knuff (nudge) kan göra mycket nytta. “Ställda inför val av investeringar gör man ofta för små insatser”, skriver de. “Kostnaden kommer nu och nyttan senare.” Det är ju just det som deklarationerna skulle hjälpa till med att knyta ihop och förklara. Och då hjälper det inte att göra dem sämre men billigare. De skall framförallt göras bättre och bli till färdplaner för att under en längre tid kunna göra lite åt gången så att byggnaden till sist blir riktigt effektiv.

Energirådgivarna driver på i den riktningen och det behövs många krafter för att få fram detta till synes självklara budskap till våra beslutsfattare. Därför handlar FSEs kongress den 3 november i år om just deklarationer och hur de skall få sting! Kom dit och gör din röst höjd!

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer