Marknaden eller marknaderNA?

Det är kanske skillnaden. Vi tänker på MARKNADEN, nyheterna talar om den, näringslivet företräder den. Och vi förstår att vi inte skall reta den för då slutar den att producera välfärd. Men det finns ju flera marknader och alla företrädare för affärslivet tänker inte likadant. Det blir tydligt när företrädare för några av de verkligt stora företagen i Europa kräver tydligare regler för att gagna miljön och den uthålliga utvecklingen. Ty det är just den de arbetar med - marknader i utveckling. Inte i stillastående.

Och det händer i Storbritannien, inte i Sverige förstås.

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer