Märkning av energieffektivitet

EUs märkningssystem med klasserna A-G har havererat sedan länge. Vi är många som “krävt” att systemet skulle vara dynamiskt, d.v.s. kunna anpassas i takt med att tekniken förbättras. Tillägget med klasserna A+ och A++ är ett sådant försök men dömt på förhand. Vad gör man när antalet + ökar? I Australien har man gjort en reformering av sitt märke med sex stjärnor så att man anger hur många gamla stjärnor de nya är värda. En sorts växelkurs för kvalitet så att säga.

I andra sammanhang har man föreslagit en glidande skala med uppgifter om energianvändning men utan klasser. Bra för de professionella men mindre bra för den stora kundkretsen. Och sedan kommer lösningen (se bild)! Föreslagen av vitvaruorganisationen CECED*. Barnsligt enkelt och ruskigt bra! Man vänder på klasserna och lägger in siffror i stället för bokstäver. Högst siffra är bäst och när tekniken utvecklas så lägger Du bara till en siffra! Som alltid när någon knäckt problemet förbluffas man över att ingen kommit på det tidigare.

En annan sak att förbluffas över är vårt eget Boverks val av i sammanhanget helt väsensfrämmande egen märkning av energideklarerade hus! Den verkar mera vara tillkommen som psykedelisk syntest (se bild). Varför gäller inte EU-anpassning i detta fall?

*OBS Dokumentet laddar upp som pdf i bakgrunden.

Figur1: Dynamisk märkning. CECEDs förslag
image
-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Figur 2: Boverkets svenska deklarationshus
image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer