Low-hanging fruit - beror av gravitationen.

I en debattartikel i DN påvisar några forskare att åtgärderna för luftförbättring i Europa (inkl. Sverige) visat sig vara billigare än väntat. De menar att man kan räkna med samma förhållande vad gäller åtgärderna för klimatet. Eftersom två av de tre debattörerna är nationalekonomer blir man fundersam över dem med samma profession som oftast hörs i debatten och som vittnar om energieffektiviseringens omöjlighet. De har ju bl.a. hävdat att det inte finns några lönsamma åtgärder (s.k. low-hanging fruit) därför att det skulle vara förenat med alltför stora kostnader att realisera dem. Så de åtgärder med “negativa kostnader” som McKinsey påvisat finns inte, hävdar de.

Den teknikeffekt som DN-debattörerna noterar är emellertid den s.k. läreffekten på marknaden och som också Stern-rapporten nyttjar i sina beräkningar. Och som de alltså nu ytterligare kan belägga. Det finns alltså en dynamik som, så att säga, gör att frukträdets gren sänker sig allt mer efterhand som frukten växer och blir tyngre. Det kan till och med vara så att om man spanar efter lågt hängande frukt, och blir besviken att man inte når den, så beror det på att den redan fallit av och ligger vid fötterna. Därutöver kan man konstatera som en av cheferna vid den Danska Energistyrelsen, Peter Bach, gjorde i en intervju i Wall Street Journal, att han i sin trädgård har lågt hängande frukt på nytt varje år.

Det borde finnas anledning att rikta mer intresse på frågor kring de dynamiska effekter som finns och kan mobiliseras. Ett gammalt uttryck är att det bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den.

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer