Han kom, inte olikt Carlsson i Hemsöborna, som en stormvind in i energisverige. Han kunde, med sin “indikatorteknik” förklara mycket av det som varit fördolt för oss när vi grunnade över våra energiproblem. Och han gjorde det som en stormvind! Vi blev “mentalt” rufsiga och omskakade, men gradvis kunde vi också se i de där “spagettidiagrammen” vart vi var på väg och varför. För Lee gav sig inte förrän vi förstått att vår energianvändning var produkten av aktivitet, intensitet och struktur. Skulle vi kunna förändra den måste vi förstå delarna.

Lee var en multitalang och utöver sin förmåga att pressa sanningar ur statistiskt material kunde han som jazzmusiker vrida interpretationer ur sin vibrafon vilket han också gjorde som underhållning vid många energisammankomster (se bild nedan). Eller var det hans sätt att få oss att se och ana ny saker i det invanda? Ett sätt att öppna sinnena?

Han hade en förkärlek för de Skandinaviska länderna och inte minst Sverige. Av skäl som heter Agneta (hustrun), Lisa och Julia (döttrarna) som är den familj till vilka våra tankar går nu när han inte längre är bland oss. Men han är med oss fortfarande - i våra tankar. För det är få människor som lämnat så många positiva minnen bland så många medmänniskor. En värmande stormvind.

PS Ett av hans bidrag till att förstå energisverige finns i Energy Use in Sweden: An International Perspective och vill Du höra honom som jazzmusiker kan Du ladda ned Jazz meeting 1 med bl.a. låten Phunky Physicist skriven av Lee.

Drums – Ola Brunkert
Electric Bass – Stefan Brolund
Flute – Björn J-son Lindh
Guitar – Jan Schaffer
Piano – Art Lande
Trumpet – Ted Curson
Saxophone(s) - Christer Eklund
Vibraphone – Lee Schipper