Kritik av Stern-rapporten

Den mesta kritiken som förts fram mot Stern-rapporten har kommit från ekonomer som velat diskutera sättet att räkna. Nu kommer en kritik som accepterar räknesättet, från Ted Trainer, men inte de tekniska förutsättningarna utan hävdar att det inte finns någon möjlighet att lösa klimatfrågan med de tekniska lösningar som Stern antar. En snabb kontroll av de data som anförs visar att kritiken verkar vara befogad. En 12-faldig ökning av kärnkraft föefaller knappast rimlig. Koldioxidinfångningen, hur mycket vi än hoppas på den och verkligen önskar framgång, kan knappast intecknas ännu. Kritiken mot vätgasutnyttjandet är befogat eftersom det är ett stort slöseri med primärenergi.

Å andra sidan skall Stern-rapporten inte läsas som em master-plan med detaljerade och färdigutvecklade optioner för tekniklösningar utan snarare som exempel på vägar värda att pröva. Kritikern själv har nog missat en del i att bl.a. inte ta hänsyn till effektivare energianvändning. Men man kan lugnt säga att den kritik han framför understryker behovet avv effektivseringen. Och det är klart intressant att ta del av hans utgångspunkt som han kallar “The simpler way”.

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer