Världen står troligen inför en av sina största utmaningar genom ansträngningarna att motverka klimatförändringarna. McKinsey kallar det för ”The Climate Change Imperative” och jämför med den industriella revolutionen. Den ägde rum under ett århundrade och berörde i huvudsak två kontinenter. Klimatomställningen fordrar global medverkan och måste ske inom tre årtionden.
Enligt McKinsey fordrar detta en utveckling där ekonomisk tillväxt frikopplas helt från utsläppstillväxt, vilket man bedömer som möjligt, men också påpekar att ”kolproduktiviteten” måste öka till att förbättras med 7-8 % per år mot dagens c:a 1,5.

Denna omställning kommer väsentligen att drivas av regleringar och det fordrar i sin tur att företagen måste vara mycket mera observanta på hur regleringarna kan ta sig uttryck samt vara mera alerta för att påverka reglingsmekanismerna. Inte bekämpa regleringen eller omställningen i sig utan påverka den till att bli icke-diskriminerande.

Vilka som blir vinnare eller förlorare är inte på förhand givet enligt McKinsey även om vissa branscher kommer att ha ett hårdare förändringstryck på sig än andra. Till dem hör energibranschen, transporter och tung industri men även t.ex. konsumentvaror, högteknologi och finanssektorn kan beröras genom sitt beroende av transporter, resor och värdepappersinnehav. Alla berörs - några förr och några senare, några direkt och andra indirekt.

Det kommer emellertid att öppna nya möjligheter och skapas nya värdekedjor, både ifråga om varuflöden och affärsmodeller. De nya värdekedjorna kan fordra medverkan av nya och annorlunda partners och kan handla om ”orkestrering” snarare än vinna-försvinna. Ett exempel som nämns är utnyttjande av solceller där det finns samverkan mellan halvledarindustri, olje- och gasföretag, konsumentelektronik och energiföretag.

Energiföretagen kan förändras helt (se bild nedan). Men då måste de sluta krama den gamla tekniken och istället omfamna den nya.