Krafttag - Ja tack, men....?

Ett utspel av fyra ledande svenska industripersoner i DN inleds (i tidningens pappersversion) med en bakgrund som verkar skriven av DN och som inte gör författarna någon tjänst i deras argumentation för att bryta upp låsningar. Undertecknarna har nog lagt stor möda på att undvika ordet kärnkraft, men DN kan inte låta bli, vilket gör att artikeln lätt läses på ett annat vis än det avsedda. De fyra (cheferna för Ericsson, Volvo, Electrolux och Industrivärden) lanserar en process kallad Krafttag.nu och med ett sådant format att man kan anta att “K-ordet” kommer att användas flitigt.

De har tvivelsutan rätt att den kris vi nu upplever kan ge oss en chans till nytänkande och nytändning. Och om vi inte tar tag i den nu så kan vi vara lugna för att USA kommer att göra det, särskilt om nästa president heter Obama. Men frågan är om det inte hade varit mera taktiskt om herrarna visat upp sina egna möjligheter och sin egen vilja till att bryta upp.

Deras företag representerar ett oerhört kunnande när det gäller alternativ energiteknik och effektivare energianvändning av det slag som världsmarknaden kommer att behöva i gigantisk omfattning: Hushållsapparater, generatorer för användning i decentraliserad energiomvandling, styr- och kontrollutrustning, kommunikationsteknik, fläkt och ventilation, med mera, men även skogsindustri och stålindustri där man kan utnyttja och omvandla energi effektivare.

Detta borde sagts tydligare, men det kanske är sådant som kommer i rundabords-samtalen, eller.............?

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer