Kostnadseffektivt - ja men hur?

Är vi på väg att få en mera holistisk* syn på effektivisering och lönsamhet i Europa? Vi är ju alla bekanta med resonemanget om att effektivisering skall bedömas genom kalkyl av vad varje enskild förändring kostar, dvs marginalkostnaden för varje liten del. En metod som bl.a. använts och gjorts populär av Mckinsey och som passar bra för att göra överslagsbedömningar för bl.a stora åtgärdsprogram, se figur A.

Men passar den för att bedöma åtgärder i t.ex. en enskild byggnad som ju är en helhet där delarna i hög grad påverkar varandra?
- Nej sade man i BELOK och tog fram en totalkostnadsmetod.
- Nej säger ECEEE och visar en bedömningsprincip som baseras på att man jämför paketlösningar, se figur B.
- Nej säger BPIE som visar hur de olika bedömningsmetoderna fungerar.

Äntligen kanske vi kan komma bort från det fragmenterade och kortsiktiga synsätt som gjort energieffektivisering till en smörgåsbordsfråga där man plockar lite grann då och då utan någon hänsyn till näringsinnehållet.
* Betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att inget kan beskrivas enskilt, fjärmat från sin kontext (Wikipedia)

image
Figur A: Åtgärdskostnad
--------------------------------
image
Figur B: Paketkostnad

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer