Vem tar befälet?

Om man söker en svensk översättning av engelskans “governance” får man bl.a. förslaget "interaktiv samhällsstyrning”. Det är inte så dumt och det är väl precis det som behövs efter Köpenhamnsdebaclet? Just inför Köpenhamnsmötet lät Lunds Universitet ta fram ett material i ämnet, men det varken syntes eller hördes i allt ståhejet i Köpenhamn.

I tidningen The Guardian tar man upp den här tråden och diskuterar hur man skulle kunna organisera ett effektivare interaktivt och styrande samarbete internationellt. Artikelförfattaren pekar främst på IEA (International Energy Agency). Där har man med sitt mycket omfattande nätverk av s.k. “Implementing Agreements” en utmärkt bas att bygga vidare på. Sverige är sedan gammalt djupt engagerat i många av dessa nätverk och borde kunna utöva en viss “interaktiv påverkan”?

På senare tid har emellertid också andra samarbetsorganisatörer velat göra anspråk på att vara ledande. En av dessa är IPEEC (The International Partnership for Energy Efficiency Cooperation) som ursprungligen är ett EU-initiativ men som nu lever något sorts dubbelliv med egen styrelse, ett sekretariat som finns vid IEA i Paris och en arbetsplan som till stor del är skriven (och finansierad) från Washington.

Det är bra med engagemang från många parter. Det bäddar för interaktivitet, men hur blir det med styrningen?

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer