Klimatarbetet och marknadsregleringen.

Klimatarbetet är viktigt och ju fler som kan delta desto bättre. Men man undrar om regulatorerna hör till de som är mest centrala, även om de deklarerar från en konferens med världens regleringsmyndigheter i Aten att de har en viktig roll i sammanhanget. Hitintills har deras intresse för ämnen som effektivare energianvändning varit tämligen ljumt och de har istället jobbat med prisfrågor. Deras viktigaste omsorg är att “regelverket följs” och då ifråga om prissättning.

Tittar man på de publikationer som deras Europeiska samarbetsorganisation CEER ger ut får man leta länge efter ord som effektivare energianvändning och klimat energi. Och när de finns där så är det oftast i en rent allmän betydelse. En gissning är att regulatorerna uppfattat att klimatfrågan är viktig och ett honnörsord som är bra att använda.

De Europeiska regulatorerna har enligt de rapporter som finns på deras hemsida fokuserat helt på att energipriser skall vara oreglerade och följa marknaden. Inte så sällan brukar deras företrädare hävda att priset ensamt är tillräckligt styrmedel för att vi skall få en effektivt energianvändning. Deras Amerikanska kollegor har däremot ofta en funktion att just reglerna priserna så att t.ex. det skall bli lönsamt för energiföretagen att betjäna sin kunder med att minska användningen. I USA kallas detta för “decoupling” eller med ett mera målande uttryck “The rat must smell the cheese”.

Visst kan regulatorerna vara en tillgång i klimatarbetet men då måste nog “regelverket” bli mera distinkt främjande av minskad energianvändning och regulatorernas egen roll bli mera klarlagd/diskuterad.

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer