Kinas utsläpp är (egentligen) våra

Åtminstone till en tredjedel, säger en ny rapport där man räknat på hur mycket av de kinesiska utsläppen av koldioxid som är att hänföra till export av produkter. Detta rapporteras också i CNN i mera slående termer. Bilder är ju alltid bättre än ord.

Denna information kan ses på olika sätt men just detta förhållande är ju också en naturlig del av en global handel som egentligen kommer alla till nytta. Dock är det bra att se att myntet har två sidor och att vi förstår att vi har del i ansvaret och inte kan peka finger åt Kina (eller andra länder) utan att vi måste agera tillsammans. 

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer