Det är svårt att veta om man skall skratta eller gråta!? Nu när näringsutskottet för en gångs skull kommit överens i en för landet viktig fråga - nämligen hur man skall ställa sig till EUs förslag till nytt direktiv för effektivare energianvändning. Man har nämligen kommit överens om att EU ställer krav som strider mot “subsidiaritetsprincipen“ dvs sådant som länderna själv skall besämma om. Man vill göra gällande att förslaget innebär detaljreglering och sålunda att man “kan själv”!

Men det är ju just därför att man inte kunnat själv som dessa förlag läggs. Det finns inte en politiker som inte hävdar att den mest lönsamma, skonsamma, klokaste, miljövänliga, smarta (välj själv ord - alla har använts) energin är den som sparas. Och ändå händer för lite. EU har formulerat ett ENERGISPARMÅL (se bild nedan) som Sverige omformulerat till ett intensitetsmål som i sin tur innebär ökad energianvändning!!

I diskussionerna säger politiker från hela Europa bara NEJ vilket fått EU-kommissionens GD för Energi att konstatera:

"So they don’t like binding targets or binding measures, and yet they regard energy efficiency as the most important priority of the European Union. Sorry, but we must stop this."

Det finns flera saker i det liggande förslaget som kan diskuteras så att det blir klokare och tydligare. Men att på detta sätt försöka skjuta hela förslaget i sank är inte konstruktivt. Sannolikt har några av de mera drivande krafterna hoppats kunna utnyttja EU-regler som säger att om en tredjedel av länderna (alltså nio stycken) förkastar förslaget med parlamentsbeslut så skall det återremitteras. Nu lär det bara var tre som ställt upp och tyvärr hör Sverige till dessa.