Kan man stänga Pandoras ask?

Återreglering föreslår delar av industrin som tröttnat på elprisernas ständiga ökning och som antar att det beror på bristande konkurrens. Statsministern konstaterar att ett av marknadens kännetecken är att företag slås samman och att koncentrationen därvid ökar (Lunchekot 22 mars). Och att stänga Pandoras ask när andarna släppts ut låter sig inte göras. Varför inte ta tag i problemet själv? Mera flexibel användning och ökat inslag av egen produktion (distributed generation) är utmärkta motmedel till höga priser.

Industrin brukar hävda att de är utomordentligt effektiva i sin användning men att vid närmare granskning också att det finns stora effektivseringsmöjligheter i de s.k. stödprocesserna. Vid Oljekommissionens hearing den 22 mars berättade en representant från Hägglund Drives i Örnsköldsvik att de sparat 50% av de 50% som inte vara processrelaterad energi och med god ekonomi. Det framkom också att de tvivlat på möjligheten att effektivisera eftersom de av sin el-leverantör fått diplom för att de redan var energieffektiva!!

Industrins problem med höga energikostnader kan alltså botas tvåfalt genom effektivisering:
1. De minskar sin volym av köpt energi
2a. De pressar ned priset genom att energisystemet inte tvingas leverera med de dyraste tillgångarna, alternativt
2b. De pressar priset genom att leverantörerna tvingas att ge bättre villkor när “greppet” om kunden blir lösare

Priset med den begränsade konkurrens som råder i Norden och med de låga priselasticiteter kunderna uppvisar kan vara upp till 2,5 gånger högre än det som skulle ha rått vid perfekt konkurrens. Och det finns bara två sätt att minska de dominerande företagens möjligheter att hålla dessa nivåer. Att konkurrensen ökar eller att priselasiticiteten gör det.

Sedan kan man ju (som vissa industriföreträdare tycks göra) hoppas att de dominerande kraftföretagen skall bygga nya (dyra) kraftanläggningar och minska sina priser när deras kostnader ökar! Eller...?

Skrivet av Hans Nilsson, 2006-03-23.

(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat