Det finns känsliga sinnen. Den franske energiministern t.ex. som är chockad över att EU-kommissionären kallad Fukushima-olyckan för katastrof. Hur så katastrof, undrar han, ingen har ju dött!

Hade han öppnat en av sitt eget lands största dagstidningar, Le Monde, hade han sett att även några av hans landsmän använder ordet katastrof. Le Monde funderar också kring om man i Frankrike i allt för hög grad håller kärnkraftsdebatten inom familjen och ministerns chock tycks ju tyda på det.

Le Monde tror att det är för tidigt att begrava kärnkraften och i European Energy Review säger man att kärnkraften dör aldrig men den kanske tynar bort långsamt. Det gör den i brist på beslut vilka saknas just därför att den inte bara är tekniskt osäker utan även finansiellt. Istället frodas alternativa tekniska lösningar som är lättare att hantera.

Dagens Nyheters Richard Schwartz försöker också säga något tänkvärt om konsumtionssamhällets sätt att driva upp energianvändningen. Men vad blev det på slutet (se nedan)? Ett misslyckat försök till ironi? Eller ett sätt att snabbt klä om sig till cynisk sanningssägare? Eller är det DNs sätt att på nytt liva upp sin gamla skrämselvision om vedsamhället - där det bor ignoranter och flagellanter?

Drömmen om att kunna leva i överflöd eller åtminstone välstånd är i dag spridd över hela världen, egentligen den enda globaliserade religionen i vår tid, en dröm som bokstavligen livnär sig på energi. Och utan kärnkraft och fossila bränslen är den drömmen slutdrömd; visserligen förordas vind-, våg- och solkraft samt liknande terapier av välmenande ignoranter eller intellektuella flagellanter, men som ett slags lyx för redan välmående västerlänningar och utan att kineser, indier, afrikaner eller sydamerikaner blivit tillfrågade.

De senare eftersträvar inte en säkrare utan en just rikare värld. Och detta är vad som kännetecknar den: en japansk härdsmälta är ingenting jämfört med den som skulle bestå av arbetslöshet, armod och fortsatt tomma fickor.