Järnvägars!

Tony Judt, en Brittisk-Amerikansk historiker, har på sista tiden blivit mycket omtalad för två böcker när de översatts till svenska, “Illa far landet” och “Minneshärbärget”. I dessa spelar tåg och järnvägar en viss roll både som objekt och som metafor för samhällsbyggande och -attityder.

Judt ser en renässans för järnvägarna som en del av ett mera resurssnålt samhälle och utvecklar sina tankar i två essäer i New York Review of Books där han resonerar om deras tillblivelse, betydelse för det moderna samhällets struktur och deras återkomst. Essäerna finns på nätet. De heter The Glory of the Rails samt Bring back the Rails och är mycket läsvärda.

Han menar att för korta stadstransporter är spårbunden trafik (spårvagn, tunnelbana) och för medelsdistans resor 20-75 mil (järnvägar) med moderna tåg, ekonomiskt och miljömässigt överlägset. Men han framhåller också järnvägen som system och ägnar en hel del tid åt att reflektera över stationernas roll. Som just en del av resandet och inte som de numera heter i Sverige “kommunikationsnära fastigheter” vilka strippats på personal och service efter kl. 18 (se exempel nedan).

Det är dags att vända den trenden. Så här säger Tony Judt:

If we throw away the railway stations and the lines leading to them—as we began to do in the 1950s and 1960s—we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher—who famously declared that “there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families”—made a point of never traveling by train.


Exempel från Sverige
Tåg nummer 550 från Malmö till Stockholm den 10 februari på Nässjö station. Tåget är försenat och tågpersonalen har ordnat taxi för de resenärer som skall vidare tilll andra slutstationer. När tåget anländer till Nässjö är taxibilarna inte där ännu (möjligen pga snövädret och kylan). Två äldre män varav en med rullator står strandsatta. Stationen har uppenbarligen ingen personal och tågpersonalen måste hjälpa de båda männen in i den relativa värmen i hallen. HEDER åt tågpersonalen som gör detta. Hoppas de får SJ:s förtjänstmedalj!

Men under tiden blir ett tåg med några hundra passagerare ytterligare försenade. Tänk om det funnits en station och inte bara en kommunikationsnära fastighet!

Skrivet av Hans Nilsson, 2011-02-15.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat