It's the economy stupid!

Det handlar om ekonomin, dumbom! Det var Bill Clintons uppmaning till sig själv inför presidentvalet 1992 - att koncentrera sig på det som väljarna bryr sig om. Uppmaningen äger fortfarande giltighet, men kanske i en vidare mening än han tänkte sig. Han tänkte på ekonomins resultat för den enskildes situation d.v.s. en så kallad plånboksfråga, men det vore väl så befogat att använda uttrycket för att tala om ekonomins funktion och att göra det i termer av hur ekonomiska instrument kan (behöver) förändras.

Detta är nämligen temat för inledningskapitlet i Worldwtach:s årsbok “Innovations for a sustainable economy”. Vi tänker ofta på innovationer som tekniska prylar men det handlar också om organisation och ekonomi(-ska styrmedel). I kapitlet räknar man upp några sådana som t.ex. återvinning, handel med utsläppsrätter, “car-sharing”, mikrofinans (Grameen bank), “Corporate Social Responsibility” (CRS), etc. och som behandlas i boken.

Man noterar att en stor del av det tänkande som styr vårt sätt att se på ekonomin baseras på idéer som utvecklades i en annan tid t.ex. av Adam Smith och David Ricardo när jordens befolkning var mycket mindre och industriproduktionen inte hämmades av några uppenbara begränsningar. Ett förhållande som behandlats av den finske filosofen Georg Henrik von Wright i hans skrivingar om teknosysystemet, vår syn på naturen (som något som vi skall behärska) och på våra möjligheter att komma till insikt. Han talar om “vanmaktens optimism”, att vi (och våra styrande) hoppas att allt skall komma att bli rätt med automatik.

Det är uppenbart att de gamla teorierna behöver både omprövas och kompletteras i en värld där vi är så många fler och där vi helt klart nått gränsen för uthållighet på flera områden. Det är inte minst uppenbart eftersom sådana teorirevisioner ägt rum i flera avseenden men trots detta inte vunnit gehör i den allmänna debatten. För att nämna ett: Synen på egenintresset och att människan agerar ekonomiskt rationellt i alla lägen (the economic man). Amartya Sen torpederade denna syn i sin artikel “Rational Fools” för över trettio år sedan.

I boken från Worldwatch tar man upp 7 aspekter på ekonomin och behovet av reformation:
1. Fysisk tillväxt har gränser (syns tydligt på utfiskningen i våra hav)
2. Kvalitet (better) är viktigare än kvantitet (bigger)
3. Priser skall omfatta alla kostnader (vara ekologiskt sanna)
4. Naturingreppen skall tas med i balansräkningen
5. Försiktighetsprincipen skall vara överordnad
6. Gemensamma resurser skall vårdas
7. Kvinnors insatser skall värderas.

That is the economy, bright guy!

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer