Incrementality prevents originality

Ursäkta språkbruket men tanken dyker upp man läser ingressen på en sida som heter Real Climate Economics och de säger att en ledande princip för dem är att: "The severity of the problem and the scope of the required response are so great that marginal analysis of small changes and modest adjustments of market-based instruments are inadequate to the task of understanding and protecting the earth’s climate.”

Sidan är skapad av ekonomer som är missnöjda med det sätt på vilket ekonomisk analys används idag. Och just sättet att göra analys av marginella förändringar “allt annat lika” (som det brukar heta) är vanligt. Det är bl.a. sådana bedömningar som ligger bakom de flitiga påståendena om att effektivisering och förnybar energi inte är lönsamt. Se bara de senaste veckornas diskussion om vindkraft. Är det småsaksanalyser (småsinthet) som håller oss tillbaka?

För ordningens skull skall påpekas att ibland är effektivisering och förnybar energi inte lönsam! Men omdömet kan ha fällts därför att man varit för snäv i bedömningen t.ex. om man tar hänsyn till alla de förhållanden som en förändringen påverkar, om man tar hänsyn till utveckling över tiden och volymen (lärkurvan), om man tär hänsyn till “timingen” av åtgärderna osv. osv. Allt sådana saker som i regel inte kommer med i en analys på marginalen och allt annat lika. 

Skrivet av Hans Nilsson, 2010-09-09.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat