IKEA-effekten och skyhöga bonusar.

Beteendeekonomi är fascinerande därför att den sysselsätter sig med hur människor är i verkligheten och inte hur människor teoretiskt borde vara, som i den klassiska (och förhärskande) nationalekonomin. Dan Ariely har skrivit en bok som heter “Predictably Irrational” och som översatts till svenska med titeln "(O)logiskt : varför smarta människor fattar irrationella beslut”. Den tycks knappast ens ha recenserats i Sverige (!) men rekommenderas varmt.

I sin uppföljare “The upside of irrationality” finns ytterligare spännande exempel. Ett kallas IKEA-effekten och beskriver hur vi känner oss mera nöjda med en produkt som vi har fått kämpa med själv och lyckats få ihop. Men han beskriver också hur skyhöga bonusar motverkar sitt syfte. En av förklaringarna är att den som får sådana blir så fixerad vid dem att han/hon inte förmår koncentrera sig på jobbet.

När man läser ser man hur mycket av det vi anser vi vet om hur ett samhälle fungerar bygger på antaganden eller inutition. Och man inser att människan är mera komplicerad och spännande. Om våra beslutsfattare (i alla kategorier) skulle nå den insikten någon gång?!

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer