IEAs magnum opus nu åter här

World Energy Outlook 2006, WEO, är nu tillgänglig. Skriften går denna gång rakt mot dagsproblemets hjärta genom att särskilt behandla energisituationen i mellanöstern och nordafrika, MENA-länderna. De länder där de största oljereserverna finns och där den politiska situationen är särskilt komplicerad.

Skriften innehåller stora utrops- och varningstecken för framtiden och är ovanligt tydlig i sina påpekanden att det ABSOLUT behövs ny politik i alla länder för att ändra rutten mot ökat oljeberoende, stigande energipriser och ökade miljö- och klimatproblem. Man prisar G8 för deras initiativ till förändring och de senaste svenska utspelen om att bryta oljeberoendet får ytterligare underbyggnad. Bra timing!!

Men precis som med klimatfrågorna kommer man inte att se några snabba och avgörande effekter. Det är ett mångårigt ihärdigt arbete som måste inledas och som förhoppningsvis inte skall innebära allt för stora politiska motsättningar. Kan producentländer och konsumentländer föra en meningsfull dialog, som man redogör för i WEO, och i samma syfte, så skall väl konsumentländerna internt kunna medverka?

Om konsumentländerna tar itu med problemen på allvar bedömer WEO att de kan minska sin efterfrågan 10% i förhållande till referensscenariet, som innebär att fortsätta som hitintills. Även om detta sker så ökar energianvändningen från dagens nivå med 37% och med olja som den viktigaste resursen. Dock bedöms kolanvändningen minska och biobränsleanvändningen att öka. Båda i omfattande grad vilket har en avsevärd påverkan på koldioxidutsläppen. Icke desto mindre ökar dessa med när 30%!!

Så det är ingen ljus framtid som WEO ställer i utsikt utom möjligen i det att den visar på att stora politiska beslut krävs och att de också har effekt om de genomförs. Låt oss visa att vi kan bättre! Let us walk that extra mile!
image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer