Idag börjar slutspurten för EU-direktivet

Den så kallade trialogen mellan EU-organen börjar. Tänk om det kunde bli en sådan där “pojkbokssnyftare” där busen plötsligt kommer till insikt och blir god till sist? För avståndet är stort till 20%-målet (se bild nedan). Kommissionens förslag nådde inte ända fram men det gör man med EU-parlamantets “näringsutskott” (ITRE). Den som verkligen sabbar upplägget är Rådet (Council) där hela skocken av nej-sägande ministrar samlas. Vilket tyvärr även inkluderar den svenska ministern.

Resonemanget om att effektivisering står i motsats till besparing har nog varit i säck innan det kom i påse. Genom effektivare användning kan man med bibehållen, och även ökad, nytta (ljus, kraft, värme) minska energianvändningen. Man kan “göra mer med mindre” som det heter. Det tak som EU föreslår är snarare ett riktmärke - en station att passera - på vägen till ett genomeffektiviserat system. EUs tak ligger c:a 14% under den användning vi har idag och potentialen för lönsam effektivisering är vida större än så.

I en värld där vi måste hushålla med resurserna så att jordklotet räcker till och så att vi inte överhettar det vi har behöver även vi i Sverige bli bättre.
“There is enough for everybody’s need, but not enough for anybody’s greed”. Orden är Gandhis och fortfarande sanna men vi behöver tänka till lite mera för att omsätta dem i praktisk handling.

image

Tysklands sovande jätte

I utkastet till det energibeslut som skall läggas i Tysklands parlament den 3 december beskrivs energieffektvisering som “Energiomställningens (Energiewende) sovande jätte”. Om nu jätten väcks av det oväsen som detta beslut åstadkommer är dock något osäkert. Det känns mera som om det är någon av de mindre bockarna Bruses klampande och de lyckades ju som bekant inte sätta fart på jätten. Men det finns några intressanta uppslag.

För det första vill man ta ett stort grepp och bringa flera olika styrmedel i harmoni (se bild nedan). Man avser att ge skattelättnader vid renoveringar av byggnader. Det finns skrivningar om att det behövs nya affärsmodeller och att de skall kunna lockas fram genom anbudsförfaranden. Man vill skapa 500 geografiskt baserade industrinätverk. Det nämns att man vill ha en “top-runner” standard, det vill säga den modell som skapades i Japan en gång, men att den skall vara både på nationell bas och EU-bas.

Det finns massor av frågetecken om detaljerna, men oklarheterna kommer säkert att skingras och kanske har jätten en mera orolig sömn framöver. För inriktningen är klar att man inte ser effektvisering och omställningen som en belastning i Tyskland utan som en möjlighet.

Läs mer