Hellre billigt än bra?

Det verkar ha varit ledstjärnan för de förslag om ändringar i energideklarationer som Boverket lagt fram. Man bekymrar sig nämligen över att kraven på besiktning och kompetens kostar och att åtgärdsförslagen skall vara ekonomiskt rimliga. Att något ändå är fel idag anar man när de påstår att besiktningar skett i 80% av de gjorda deklarationerna men ändå vill förtydliga i regeltexten att besiktning skall ske “på plats”.
Man hävdar att drygt hälften av deklarationerna har resulterat i åtgärdsförslag och att de som inte fått sådana ändå i majoritet föregåtts av besiktning (men tydligen inte säkert på plats?).

En annan infallsvinkel skull ha varit att säkerställa att åtgärdsförslagen höll hög kvalitet. Så är inte alltid fallet idag! Energirådgivarna har lagt konkreta förslag till hur systemet skall förbättras (se sid 7-8).Man oroar sig för att besiktningar i avlägset belägna fastigheter kostar restid och att konkurrensen i mindre orter är för låg. Är det ett problem elelr en organisationsfråga? Man skulle ju kunna tänka sig gemensamma insatser och upphandlingar för att både höja kvalitet och hålla priserna i schack!

Energideklarationer kan bidra till att höja kvaliteten på byggnadsbeståndet och effektiviteten i energianvändningen. Åtgärder skall sättas in vid lämpligt tillfäller och det kan ses över en längre tidsperiod både för att vara praktisk och ekonomisk (se bild nedan). Men då måste man tänka i termer av resultat.

image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer