Har vi redan gått för långt?

På vägen mot klimatförändringar. Det kommer en strid ström av rapporter som visar på att den bromsträcka vi har kvar är kort och krympande! Och det förefaller inte som om vi och våra ledare klarar av att göra det som behövs. Det finns alltid något särintresse som är starkt nog att stoppa de nödvändiga åtgärderna, frågan om energideklarationerna illustrerar det förhållandet mycket väl. Även om vi inte kapitulerar så kanske vi måste börja på plan B som innebär anpassning? Köp i alla fall inte strandtomt i södra Danmark.

Och detta är inte en fråga där vi bara skall peka finger åt politikerna utan också fundera på vår egen roll.
image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer