Har vi någon nytta av Nobelprisen i ekonomi?

(Ja priset till Nobels minne alltså). Har det någon betydelse för energieffektivisering och uthållighet? Årets pris går till en grupp som arbetat med “Mechanism Design Theory" och kan säkert ha stor betydelse om dess innebörd kan översättas till mera begripligt språk eftersom det bl.a. är tillämpligt för utformning av regleringsmekanismer och utnyttjande av “public goods”. Därmed skulle bl.a tilldelningen av utsläppsrätter kunna påverkas och de skulle kunna auktioneras ut i stället för att skänkas bort. Årets pristagare har både arbetat med avancerade auktionsmetoder och med spelteoretiska tillämpningar. Och att spelteorin kan ge intressanta ledtrådar har också visats i klimatsammanhang.

Även andra pristagare under senare år har arbetat med att avslöja att en hel del av våra vanligaste föreställningar av hur ekonomin fungerar, debatteras och blir till underlag för politiska beslut är starkt förenklad. Stieglitz och Akerlofs arbete om att informationen på marknaden är “asymmetrisk” är ett exempel och Kahnemans arbete kring vår förmåga att fatta irrationella beslut även när underlaget vi har är korrekt är ett annat. Med bättre insikter (och färre åsikter) skulle vi få bättre instrument att styra marknaden till uthållighet. Men först måste vi få hjälp att göra dessa forskares rön begripliga. Kanske IPCCs material kan inspirera? Vetenskapsakademins sammanfattningar (som länkats ovan) är en början men kräver uthållighet även hos läsaren.

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer