Har luften gått ur Europa?

För en knapp vecka sedan samlades klimatforskare i Köpenhamn och stämde av sina resultat vilka visar att klimatförsämringen går snabbare än väntat. De satte samman ett antal rekommendationer i huvudpunkter (se nedan). Men trots detta och trots att en av rekommendationerna säger att det inte finns någon ursäkt att vänta med åtgärder så verkar det vara det man gör just nu.

Anders Wijkman gör observationen att Europa håller på att “slösa bort en kris” som skulle kunnat användas för att börja omställningen från det gamla till det nya som man gör i USA. Det är synd på ett Europa som länge låg bra till.

Det kan väl inte vara så att man hoppas kunna köpa sig fri med utsläppsrätter ifrån U-länderna? I majoriteten av dessa är det inte minskade utsläpp som är till salu utan minskade ökningar genom att nya fossilanläggningar ersätts med förnybar energi. Det är bra men eftersom vi måste minska så är det som att bota benbrott med plåster. CDM behöver reformeras men framför allt så att de inriktas på verkliga minskningar.

* Climatic Trends (the worst-case IPCC scenario trajectories (or even worse) are being realised.)
* Social disruption (societies are highly vulnerable to even modest levels of climate change, with poor nations and communities particularly at risk.)
* Long-Term Strategy (coordinated global and regional action is required… Weaker targets for 2020 increase the risk of crossing tipping points)
* Equity Dimensions (An effective, well-funded adaptation safety net is required for those people least capable of coping with climate change impacts)
* Inaction is Inexcusable (We already have many tools and approaches to deal effectively with the climate change challenge. A wide range of benefits will flow …including sustainable energy job growth, reductions in the health and economic costs of climate change)
* Meeting the Challenge (we must overcome a number of significant constraints and seize critical opportunities. …enabling the shifts …to innovative leadership in government, the private sector and civil society)

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer