Den franske sociologen Frederic Lebaron har skrivit en bok som heter La Croyance Economique - Ekonomi som trosbekännelse. I den undrar han bl.a. om det ekonomiska språket har ersatt det religiösa för oss moderna människor. En välfunnen undran när man tänker på hur vi kommunicerar med varandra och oftast försöker bräda varandra genom att berätta om hur (ekonomiskt) klokt vi handlat. En sammanfattande beskrivning av Lebarons bok finns här (sid 17-18).

Det är en undran som också får näring när man ser hur ordet lönsamhet används. Ofta mera som besvärjelse än med ett verkligt innehåll. Den som först säger lönsam har vunnit. Eller man säger lönsam för att övertyga de andra man talar med att man verkligen är “troende” och inte någon kättare som sätter andra värden än pengar främst. Energieffektiviseringsutredningen målade ut en motsättning mellan dem som “ville spara mer än vad EU kräver” och dem som krävde att allt sparande skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt (sid 66). Underförstått att de förra var lite tokiga om än välmenande.

Men anta nu att det är samhällsekonomiskt lönsamt att spara mer än vad EU kräver (och det finns goda skäl att anta att potentialen är högre än kraven)? Då faller den påstådda motsättningen. Sålunda förefaller utredningens bruk av det ekonomiska språket mera vara religiöst betingat.

I gårdagens inlägg nämndes en artikel i SABOs tidning där man bl.a. hävdar att McKinseys siffror inte är att lita på. Det kan man hävda med viss rätt bl.a. därför att deras underlag inte redovisats. I en annan artikel i samma tidning för man fram en egen siffra för fasadrenoveringar. Den kommer emellertid från en annan konsultfirma som inte heller redovisar sina beräkningsgrunder. Påståendet att McKinseys siffror var genomsnittsvärden för Europa som helhet och inte tillämpliga för Sverige är däremot fel, se sidan 44!