Handlar det om tåg?

Man undrar om den statliga utredning som dömer ut höghastighetståg ur klimatsynpunkt egentligen handlar om just tåg? Ty slutsatsen är att man istället skall satsa på att köpa utsläppsrätter på en internationell marknad. Det är en synpunkt som Expertgruppen för Miljöstudier torgför så ofta de kan och som i sin förlängning innebär att Sverige inte behöver vidta några åtgärder alls utan köpa sig fri från åtaganden genom att betala för insatser i främst U-länder. En helt igenom ekonomistisk ansats som bortser från svårigheten i att få en överenskommelse om totalt och gemensamt åtagande.

En utredning av detta slag fordrar naturligtvis en lång rad antaganden om vad som händer i framtiden och kan därför knappast bli föremål för enighet. De gör därför en omfattande känslighetsanalys och från denna kommer de fram till att deras slutsats är robust. Men frågan är om den är tillräcklig eller om utgångsantagandena är exempel på Parmenides misstag?

För att värdera koldioxidutsläppen från elproduktionen för att driva tågen noterar man att man borde veta hur den framtida marginalproduktionen ser ut. Men eftersom den informationen saknas så utgår man istället från vad som gäller idag (500 g/kWh), avsnitt 4.2) och att man inte har fossilproduktion på marginalen på sommaren!? Är det något man vet om den framtida marginalproduktionen så är det att den kommer att innebära mindre utsläpp än idag. Man kan också diskutera om både affärsmodeller och framtida regleringsmodeller (cap and trade) kan innebära att vissa verksamheter drivs med dedicerad lågemissionsproduktion. Så känslighetsanalysen borde kanske ta vidare svängar?

På samma sätt bedöms kostnaderna för att köpa utsläppsrätter till dagens pris (150 kr/ton).

Att förändrade reseströmmar är svåra att bedöma ligger också i sakens natur och kommenteras redan flitigt i debatten.
Hur omfattande är det system som studeras och påverkas? Det kan diskuteras. Fast inte för DN där har redan debattartikeln upphöjts till sanning.

Men om det nu inte handlar om tåg utan om konceptet att försöka köpa sig fri från egna åtaganden så spelar invändningarna kanske mindre roll?

Skrivet av Hans Nilsson, 2009-08-24.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat