Grameen Shakti

I fjol fick Muhammad Yunus Nobels fredspris för sin Grameen Bank som har en omfattande aktivitet vad avser förnybar energi och infrastruktursuppbyggnad för småföretagare i Bangladesh. I år får den gren som särskilt sysslar med energi (solceller, biogas, vind, solvärme), Grameen Shakti, det s.k. alternativa nobelpriset, Right Livelihood Award. Deras idé har stor likhet med ett belysningsprojekt i Afrika där man också kombinerar solcellesteknik med högeffektiv användning.

Grameen-idéns funktion och utveckling beskrivs i en bok som heter “The poor always pay back”. Det kanske finns något i detta system som vi borde lära av? Också för egen del!?

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer