Goda gärningar börjar hemma

I väntan på vad man kan komma överens om i Köpenhamn om två månader påminns vi om att fusk och fuskare finns. Och bör minnas att de kommer att göra även i framtiden. Greenpeace rapporterar om hur s.k. carbon-offsets använts av tre stora energiföretag i USA.

Vi hör ofta att det är billigare att vidta åtgärder i andra länder än hemmavid. Det finns sådana och många av mottagarländerna behöver allt stöd de kan få bådei fråga om teknik och finanser. Det är både en möjlighet och en plikt att se till att så sker. Men vi måste vara varse att ju större belopp som kommer i omlopp ju större är risken att det kommer att tjäna andra intressen än miljö och klimat vilket Greenpeace rapport visar.

Vi bör också minnas att i framtiden har vi “rätt” till högst ett ton koldioxid per invånare och år (se fotnot). Inte de nära sex ton vi svenskar är skyldiga till idag. Vi kan också påminna oss själva om att ju senare vi börjar anpassningen nedåt, ju svåare blir det. För de flesta av oss är slätlopp behagligare än störtlopp.

Goda gärningar måste alltså börja hemma.
---------------------------------

FOTNOT: Vattenfall har gjort en intressant bok om detta kallad “A one tonne future”. Den är bra även om de friskriver sig genom att påpeka att bokens åsikter är dess författares och inte Vattenfalls. Det är vanligt med den sortens “disclaimers” men de förtar också effekten en aning.

Skrivet av Hans Nilsson, 2009-10-22.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat