Klimatfrågans "Slumdog Millionaires"

Flmen Slumdog Millionaire vinner alla Oscarsutnämningar. Den utspelas delvis i Indisk slum där barn exploateras hänsynslöst och filmen har anklagats för göra fattigdom till pornografi. Det är bara bilder att titta på, inte en verklighet att förhålla sig till har det sagts. Lite grann som vi ser på klimatfrågorna.

Sunita Narain, Indiens ledande miljödebattör, reagerar och undrar över hur I-länderna hanterar sin klimatroll och hur de hanterar U-länderna. Varför vi läxar upp dem istället för att gå före och visa hur man gör för att minska utsläppen på riktigt? De industrialiserade ländernas utsläpp är ursprung till klimateländet och U-länderna, när de vill ha samma “levnadsstandard”, kommer att öka problemen genom att addera stort till utsläppen. Då görs “utfästelser” att minska utsläppen. Vi skall minska OM de andra gör det, men vi skall göra det “kostnadseffektivt” genom att köpa minskade ökningar (!) från U-länderna och kalla dem för minskningar i vår egen bokföring. Sunita tycker inte att det inger trovärdighet.

Hennes reaktion är värd att fundera över också i ett snävt och egoistisk perspektiv för oss själva! Om vi verkligen utnyttjar vår egen hemmamarknad för att effektivisera användningen får vi dubbel trovärdighet. Som ärliga föregångare och på köpet trovärdighet på de ENORMA marknader som finns i t.ex. Indien och andra växande ekonomier.


Skrivet av Hans Nilsson, 2009-02-25.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat